Aftonbladet – 27 januari 1865, sida 2

Prestegården är inte en sådan herre gård, der sådan herregårdsställ som jag menar, får ha rum. Jag tror inte att RN klas tordes visa sig vid knutarne en end: gång. Och hvad min egen förlust vidkom mer, så blir det nu närmast för sommarn, och då har jag den tösungen från smedens, son brukar gå vall och kan ge mig ett lite handtag dessemellan, åtminstone i lagården Och kommer jag så att för illa sakna dig som varit snäll och villig, så ha vi int långt till Michelsmessigen och då kan jag städsla dig igen. För bara du kommer dir väg ett litet tag, så dör det väl bort allti hop, vill jag tro.? ?Men han säger då allt, han, att han ha riktig mening med det att vi kunde gifte 088.7 Hade han det, så hade han heller inte sådana hemligheter för sin slägt och dit husbondefolk. — Nej, du! det må du vars så säker på, som på att du lefver, att slik eldrig händer. Utan låt oss nu tala om det. som bättre är. I prestegården får du lång större lön än vi mäktat med. Du har dei femton rdr i rena pengar; en och en halj mark ull; sö född; en ullklädning; nio al nar blaggarn och tre alsar lärft till fyre särkar. Hå får du två par becksömsskor., och ett par vända skor. Jag vill nu inte tala om de halsdukar och förklädstyg, som slänger till, när det har varit byresor elle! vid marknaden. Till detta kommer än mer att de ha ofta långväga främmande och alla töserna få dela drickspengarne lika. — All: detta fick jag reda på af henne, Maja, vid kyrkan om söndagen. Och nu vill detinte mer till, än att Erik sätter mig i prommen öfver Trollkärnet till prestegården i efter middag, så jag får göra besked om detta, för den långa vägen vill jag då inte gå och