Aftonbladet – 27 januari 1865, sida 1

Mondes för 1864 har i dessa dagar hitkommit från Paris. En temligen utförlig framställning egnas der äfven åt svenska förhållanden. Naturligtvis kan denna innehålla föga som är nytt för svenska läsare, men det kan dock för dem icke sakna intresse att se huru våra förhållandea framställas i ett arbete, som sprides och läses öfver hela den bildade verlden. Vi meddela derföre här ett utdrag af Annuaire des Deux Mondes artikel om Sverge. Det heter deri: Riksdagen öppnades den den 15 Oktober 1862. Då Sverge är ettland med starkt utveckladt konstitutionelt lif, koncentrerar sig hela den inre rörelsen i sjelfva verket i riksdagarne och framträder der i lagförslag, dels väckta genom motioner af enskilde, dels framlagda af styrelsen, äfvensom i de diskussioner, som deraf föranledas inom nationalrepresentationen. Det är dock kändt, huru mycket denna representation är ofullkomlig och föråldrad. Nationen är sönderdelad i fyra stånd, alldeles som i medeltiden, och har man ända sedan 1809 års riksdag, som stadfästade detta urmodiga statsskick, förgäfves försökt att reformera det i enlighet med den nyare tidens mest obestridliga fordringar. Man har ej ens lyckats att inom denna fyrdubbla alltför omedgörliga ram inpassa de mest framstående elementer, som industrien, konsten och vetenskapen skapat inom det svenska samhället. En statistik af högst egen art har blifvit framställd häröfver (upprättad år 1858, men sannolikt ej särdeles skiljaktig äfven 0 enligt hvilken af en folkmängd af 3,600, menniskor, med en då uppskattad förmögenhet af 537 millioner rdr, 1,194,441 personer, med egendom uppskattad till 245 millioner rdr ej voro på något sätt representerade, emedan en föråldrad klassindelning ej lemnade något rum åt de: Idertill. Ännu värre, om af en händelse de Itvå första stånden, adeln och presteståndet, motsatte sig ett reformförslag, gilladt af de tvenne andra stånden, utvisa dessa statistiska siffror oemotsägligt, hvilket våld dermed utöfrvas, då 27,179 personer, med en förmögenhet ej öfverstigande 52 millioner rdr, kunna lagligen undertrycka en vilja, uttalad af 2,378,380 personer egande 240 millioner rdr. Det vigtigaste resultatet af 1862 —63 års riksdag är just att nationen tagit ett stort steg till afskaffandet af detta representationssätt. I det ögonblick, då man kan hoppas att det nuvarande representationssättet snart utbytes emot ett bättre, är det ej utan nytta att framlägga den nuvarande organisationens hufvudsakliga drag. Svenska riksdagen, som sammanträder hvart tredje år, är sammansatt af fyra stånd. Det första består af adelns representanter, hvilken adel år 1863 räknade 69 grefliga, 176 friherrliga och 733 adliga ätter. En matrikel, ställd under riddarhusdirektionens vård, upptager ätternas namn och stamtaflor, och har hvarje ätt deruti sitt nummer, bestämd vid dess introduktion. Utslocknar en ätt, qvarstår ändå dess nummer, så att ätternas inbördes ålder derigenom ådagalägges. Hvarje ännu lefvande ätt representeras genom sin hufvudman, eller, om denne är omyndig eller oförmögen, af närmaste ätteman. Hufvudman, som ej vill sjelf infinna sig, kan öfverlåta sin rättighet på någon annan ledamot af adeln, som ej redan har säte och stämma på riksdagen, förutsatt likväl att ej någon af ätten sig anmält. Många, och deribland flera af de utmärktaste ledamöterna af ståndet, sitta till följd at sådan fullmakt, som en och annan gång t. o. m. förvärfvats genom köp. Det oaktadt utöfvar större delen af de 978 dertill berättigade ätterna ej sin riksdagsmannarätt, så att man, äfven då samlingen är talrikast, sällan räknar mer än 300 ledamöter. Derjemte äro de flesta af dessa civila eller militära embetsmän. Ordföranden har titel af landtmarskalk och utnämnes vid hvarje riksdags början af konungen. Det andra, eller presteståndet, består dels af sjelfskrifna, dels af valda ledamöter. De förra äro erkebiskopen, 11 biskopar och pastor primarius i Stockholm, och äro dessa 13 pligtige att sig vid riksdagen inställa, med mindre konungen befriar dem derifrån. Af de valda ledamöterna utses 44 at kyrkoberdarne i riket och äro äfven Pligtige att öfvervara riksdagen; de lägre presterna, kallade komministrar, kunna dessutom utse en ledamot för hvarje stift och en för Stockholm, men utöfva sällan denna rättighet, för att undvika kostnaden för deras representamt. Slutligen utse Upsala oeh Lunds akademier hvardera två riksdagsmän, hvaraf den ena skall väljas ibland de ej till teologiska fakulteten hörande professorerna. Tvenne representanter utväljas ytterligare af vetenskapsakademien, hvilka ej få tillhöra adeln, presterskapet eller armen, och består sålunda presteståndet af 75 leda. möter, Borgareståndet består af representanter för städerna, och utväljas af handlande fabriksidkare, husegare, byrgmästare och magistrat inom hvarje stad. Någon egentlig valcensus finnea ej, utan kan valet ske antingen genom valmän eller direkt; i förre fallet eger hvar valberättigad, hvaribland vaskilde tjenare och soldater ej räknas, en röst; i sednare fallet bestämmes rösträtten i förhållande till erlagd bevillning. Hvarje stad besluter, under konungens sanktion, huru den vill rösta. I hufvudstaden röstas alltid direkt, valmännens antal är omkrip3000, och eger hvar och en af dem d4 an. tal röster, som svarar mot hane mkomstbevilining, dock erhåller ipzen mer än 40 röster, Stvckholm sänd4 för en befolkning ar 117.000 meuniskor 12 riksdagsmän år 1862; Göteborg 3 med 38,000 invånare. De öfriga städerna äro indelade i 5 klasser efter en fördelning som grundas på en gäng på deras folkmängd, deras jordområde, och för sjöstäderna på deras fartygs lästetal och på tullinkomsten. 88 städer ega representationsrätt: 2 till 3 af de minsta af dem kunna förena sig om en gemensam riksdagsman och vilja ibland den, sotn nöjer sig 1med lägsta arfvodet. Borgare