inda till Balky, hvarest redan anglo-indiska roppen hafva kamperat.) Hade vi icke tidigt nog besatt Kaukasus, så skulle det för en sjömakt, hvilken hade attat fast fot på Isthmus och uppställt nå;ra krigskepp i Kaspiska hafvet, hafva vait lätt att beherrska detta haf, och vi kulle icke ha kunnat tänka på att angripa lem i denna ställning, utan att förut hafva skapat en flotta, som skulle varit stark nog utt inlåta sig i kamp med deras. Hade det lyckats en främmande sjömakt ut förvandla Kaukasus till ett kolossalt Gibraltar, så skulle Svarta och Kaspiska hafven, i stället för att vara det de egentligen borde vara — ryska insjöar, ha blifvit vära fienders uteslutande egendom, hvilka icke skulle tillåtit oss att uppställa ens den minsta båt i dessa farvatten. Om det hade lyckats en af de begge sjömakterna — vare sig England eller Frankrike — att före oss fatta fast fot på det kaukasiska näset, så skulle alla kring Kaukasus liggande länder antingen direkt eller indirekt hafva blifvit beroende af densamma. Nu deremot erbjuda de asiatiska slätterna ett nästan omätligt område, öfver hvilket den ryska befolkningen efterhand kan utbreda sig; de bilda ett 7sflägset vestern (Far West) såväl för vår stat, som för vårt folk. Kaukasiens ockuperande af en europeisk makt skulle en gång för alla afgjort den asialiska frågan — den största politiska verldstråga — till fördel för denna makt och till vår nackdel, ty Frankrike såväl som England hade användt det europeiska inflytandet i Asien emotoss. Värt inflytande i denna verldsdel skulle hafva blifvit inskränkt till våra militärliniers gränser, något som vi i intet fall länge skulle ha kunuat fördraga. Ty för vår stat, hvilken på en gränslinie af 13000 verst kommer i ständig beröring med icke blott den musulmanska befolningen utan äfven med det hedniska Asien, som icke genom några na wurliga gränser eller bestämda demarkationslinier är skildt från sina asiatiska grannar och derföre fortfarande framtränger på det främmande området, är det man kallar den asiatiska frågan, en hfsfråga, hvilken afgör öfver vår egen framtid. ?Rysslands afgjorda herravälde i Kaukasus har derföre äfven redan försäkrat dess framtida ställning, och ställt det utöfver hvarje fara att se en medtäflare vid dess asiatiska gräns. Denna långa gränslinie från Donau ända till Kina är oss nu tillförsäkrad. Tilldragelser, sådana som Krimkriget, hvilka i en nations lif hafva en öfvergående verkan, hafva visserligen för ögonblicket något försvagat oss på Svarta hafvet, men vi tvifla dock derföre icke på riktigheten af den der diplomatens i Konstantinopel påstående, att detta haf i geografiskt hänseende är bestämdt att blifva ett ryskt. Vår besittning af det kaukasiska näset, nvilket i våra händer beständigt skall blifva allt lättare att försvara, beskyddar Central Asien icke blott för europeernas avgrepp utan äfven för deras indiskreta blickar. pi följd af berglandets afgjorda underkufvande stär den kaukasiska armåen ledig till värt förfogande på annat håll, och det ryska rikets gränser i Asien bero till följd deraf endast af Rysslands vilja. Vi frukta icke att man skall beskylla oss för öfverdrift, då vi säga att eröfringen af Kaukasus är ryska historiens största bedrift under det nittonde århundadet. Inom trettio år skall hvarje ryss genom det som var den omedelbara följden af denna stora bragd se och veta, att hvad vi säga är sannt?.