Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 3

Till välädla hustrun Margreta Halvards-: dotter i Nedre Prestsäter. Jag undrar om något folk derborta på Prestsäter minner sig på en, som nu går här i främmande land och ofta ser sig tillbaka på det, som kom och gick, ——— Jag har nu en tid haft ondt af att en gubbe, som var här och sadie, att du igen alt en sådan förargelse af :min slägt och att den gamla vedgumman har varit sta och spått dig. — Ja, det är ett eländigt folk och jag känner att jag icke äär en af dem. Så skall nu hon — du vet — hafva gifvit sig uppåt landet, och nöjd ärr jag åt det. Der göra de kanske också meera al dem, än här i tjellen, der folk nu är så godt kända med dem och inte ser något under i dem. Du bad mig att ofta gå i kyrkan; men här är det icke en sådan prest, som hos er. Denne bara svär och förbannar sig, och det får en så ofta lust alt göra äfven annorstädes än i kyrkan. Jag tänker deremot till julqvällen att minna mig på buru I hade det i Prestsäter och kanske jag med tittar iden nya psalmboken och tar upp den 55-man, om jag får god tid. Här är mycket au göra om dagen; men jag läser dessemellan ofta, nu såsom jag gjorde i Prestsäter förliden vinter. Mest är det roligt med sådana resäfventyr och det sätt, hvarpå alla tänka sig vårt folk. Nu må jag tillägga några ord, som jag så gerna säge att du kunde läsa utan hjelp; men så får Carl-Johan väl sträfva sig trum med detta, som med det andra. Jag ville så gerna veta om du är glad om dagen och huru du pu slår dig ut medl dina husliga sorger. Jag ville älven såi gerna att du skulle skrifva om allt hvacd du tänker — vidare kan jag icke begära. Kommer gamlamor och villl säga dig framtidstecknen en gång till, så vräk henne på dörren, för hon förgås icke af slikt. Måugen har siagit hennes gamla hufvud i hårdare ting och hon har stätt upp med fördubbladt lif ändå. För i den, om inågon tr det trollpackeblod. Mig är hon inte