Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 2

Om jag här kommer att förblifva för mi tid eller om stadfästandet af min lön, son ej ännu är utfäst, blir sådant som jag mec tiden kan skrifva närmare om. Kläder få jag som en herrekarl och ville det inte met till än att se ut som en herrekarl för at vara det, så säger hon, Fia här, att jag re dan är fullfärdig. Du skulle se mig när jag är i tamburen (det är en kammarskrubb intill förstugan). Du skulle se mig, när jag hjelper de un fina herrarie på med en ytterrock eller så dant, och de tänder en cigarr och säger: Hvar är den tjufpojken ifrån? Vacker pojke! —Du kan tro, du, som jag sagt alt! galenskip åt, att det då ofta far genom mitt galna hufvud en sådan tanke, som om de hjelpte på mig rocken en dag och jag finge se nig öfver rockkragen och säga: sflink tjufpojke!X I allt fall äro de mot mig så bra, som de i sitt höga stånd kunna vara. En befallning säger de aldrig, eller skulle knappt töras för lagman, som alltid ber om hvar tjenst så hölligt, på en gång som han ser så stursk ut. Nej, jag har nu snart bränt ut den ljusbiten, som jag fått, och klockan är snart tolf på natten. Jag har ibland en så stor lust att veta huru I ha det på Prestsäter, utt jag kunde nästan kalla det en längtan. 3om du inte är fallen för att sätta iho oref, så skall jag skrifva ett par ord till henne, syster din, och be att hon talar om ett och annat, som du får skrifva åt henne, Vill du aärmed ölverlemna henne äåtfölande rader? Du behöfver för ingen nämna let och dv kan läsa Pp dem för henne nne i din kammare, liksom du der kan krifva åt lenne efter hennes diktering. Här må du tro är ett tal om skrifning och dikteriig om dagen. Nej, nu får jag luta med helsningar till alla dem, som 1elsa mig. Din vän och läskamrat Gunerus Friberg.