Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 2

kan märkas, råder det bästa umgänge mel lan mig och mitt husbondiolk. Här äro, förutom mig, tre drängar pi gården och sex eller åtta pigor, hvaraf er ofta hjelper till med uppassningen och hor är en sådan, som de just på Prestsäter kallade herregårds-slänga. Dertill kommer att jag godt minnes riksdagsmans erfarna råd i alseende på slikt folk. Och här vore kanske platsen sednast att nämna, hvad jag måhända först borde sagt, eller att svårligen jag träffar någon som dock är sådan för en ungdom att sätta li: till som riksdagsman. Och ingen har varit sådan mot mig, det vet jag väl. Jag må tillägga att jag hittills ingen seti af mitt eget folk och att, som jag hoppas, uid går om, innan de tro sig på dörrarne hitåt. Från Prestsäter har jag ej heller något nytt fält höra sedan min aufflyttning. med undantag af en karl från socknen, son: hade ett ärende till lagman, och gått hela fem milen. Men jag hann blott anhålla honom i förstugan och få veta att Gudilol riksdagsmans måg fader Herlog dag för dag tager sig och att huset för öfrigt står sig som förut. Jag får härmed äfven sända ett par ord till min läsbror och kamrat riksdagsmans son Carl-Johan och be honom tillskrifva mig om sådana ting från gården, som riksdagsman ej kan vilja villiara. Med utmärkt välvilja och aktning får jag teckna en vällofl. riksdagsman tillegnad vän och tjenare Gunerus Friberg.