Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 2

— utan Niklas, så oberedd än egaren till en åttondel i Hult var på en sådan sak. Men det kom sig kanske deraf, att Niklas försti år blifvit en sådan storkarl och att hans kristendomskunskap, som dessförinnan varit ganska mättlig, sålunda ej ännu hunnit växa särdeles mycket till sig. Han fick först göra reda för sitt hus, som bestod af sju bröder m. m., och efter något annat dermed sammanhängande tal, frågade kyrkoherden honom: Min kära Niklas! kan du nu säga mig: Hvad lärer lagen?? Att vi skola hafva en rätt fruktan, kärlek och tilförsigt till honom.? Det är visst godt och väl; men det skola vi i främsta rummet hafva för Gud. Lagen lär hvad vi skola göra och... ...... Lager lär hvad vi skola göra och ...... ?Du bhöfver lära dig, märser jag, hvad lagen lä, att vi icke skola göra. Nå vidare! Den lär, huru vi med tankar, ord begär och gerringar oss förhålla skola emot...? —— — emot djefvulen, verlden och vårt eget, köt.? Ah, Sud bevare oss väl! — — — Emot Gud, 0ss sjelfva och vår nästa — står det ju! — Detta är sorgligt, Niklas, att du år från år visar dig, icke blott icke kunna tillämpa lagens lärdomar, utan äfven vid trettio års der ej ens vet hvad de handla om. Kan du då säga mig: Hvilka äro de iaster, som isynnerhet förkorta det menskliga hfvet?? Verldslig öfverhet, som Gud gifvit svärdet i handen ......... ? Tyst — Tyst — vi skola tala härom sedan! — och Niklas vinkades bort, något mindre stormodig än vanligt, och lomade af från bordet. ?Ablg Abrakamsdoker från Nedre Prestsäter 7? MFerte. Mjer.) a