Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 2

gef den andra tecken att de skulle draga afstäd. Men denna var sällan nöjd med att endast få sätta litet skräck i sin nästa, utan hon ville äfven ha något reelare på köpet. Efter eu liflig skärmytsel med den gamla, begäfvo de sig dock ut, just som Erik syntes ute på gården. Säg du, hvad var det hon sa, käringen?? frågade Herlog i en underlig ton, då de voro ute. Käre! hvem begriper sådant snack? De tala ju inte vårt tungomåäl till hälften en gång ?? ?Du begrep det visst ändå, Margreta! det tyckte jag på dig? — Än sen!? tillade han, och drog djupt efter andan. ?Menar du inte att jag vet att jag skall dö? Det skola vi alla; och det sker inte förr eller sednare, för det den käringen kom hit och sa det.? Ja, det bar du rätt i, Herlog!? svarade Margreta, hvars hjerta slog, så att hon aldrig känt det plågsammare förr. Abla! nu hit och bär bort. Nu är det inte lönt att vara med tankarne vid det längre, Det må nu bli roligast att se, om de ha kunnat förgöra brödet för oss i dag! Ha de inte lyckats med det, så kan en inte gerna tänka, att de skulle lyckas med annat.? Och att de icke deri haft sina onda ögon, det visade sig, då det vackra lätta brödet spatserade ur ugnen. Och nu sade Margreta i förnöjelsen häröfver, att hon gaf dem till vind och väg, utan att tänka på dem mera. Och hon försökte det verkligen; men huru hon lyckades, det visste de att förtälja, som vid husförhöret sågo henne och kommo hem och omtalade, att den unga Prestsätersmatmodren blef mera och mera modstulen för hvar dag, eom förrann. Inom den rote, der ett husförhör skall hållas, är det myeken förberedelse långa tider förut. I hvart hushåll brinna dankar och törestickor om nätterna, på det att man må kunna öfverläsa om och om frågor och svar, utan någon annan reda på huruvida svarem lämpa sig efter frågorna, än att de