Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 2

na !? sade den alltjemnt talande. De säga innars, att den unga matmodren i Prestsäer skall ha förlikat sig bra med vår slägt. Ja, säga de så... ?Gå er väg, innan karlar komma in! sade Margreta. ?I dag får I inte hvarken bröd, trasor eller bränvin !? Stackars unga mor! hon är ledsen i dag: att ha mistat vännen sin, vår vackre gosse, som inte varit henne trognare än oss. Har gåt tjenst i dag? ... vände hon sig upplysande ill den andra. YGlöm inte gamla mor när med en liten skärt, hon, som värlat honom vid sitt bröst sedan han var på sitt andra år.? Den gamla trollpackan gick nu bort och rep Margreta om handen. Jag skall gifva dig godt råd för modstuenheten och hjertesjukdomen din, jag?, sade hon sagta, så att det ej kunde höras bort till sängen. Ondt för ungt blod, att na en kinkig oduglig och sjuk man och se let, som vackert är, gå ut och in genom lörrarne, utan att det blir mera af!? Hon nöll hårdt fast handen och såg begrundande n i den, som om det kommande tydligt der åg afslöjadt för henne. För stolt att visa let — ser nog det! Men dag kommer -— ve, ve, ingen stolthet mer! . Den blef borta Jå mannen jordades — i sitt eget blod kanke ... Ja, hvem vet, i hvems?... Onda dasar komma och många qval! — Men dervorta : ett stort matbord! — Det är tiden lå det har vändt sig. — — Men hvar är len vackra gossen då? — -—? Hon släppte handen med ett skratt, som ;vilkorligen kom Margreta att darra af kräck. Ja, du må skälfva än en tid !? sade kärin ;en, i det hon gick ned mot dörren. ?Det äger den, Bom har ställt mången ens framid, så väl som din. Gör dig nu uppenbaelsen till välsignelse !? Hon bevärdigade icke Margreta med en Nick vidare, utan tog sina mängahanda påar, som hon hade satt ned vid dörren, och