Aftonbladet – 24 januari 1865, sida 2

alla tydt oss till Friberg så godt. Han kunde inte annat än känna sig smickrad. Han måste till och med skämta ett par ord med henne i hennes egen naturliga smak och sedan lemna henne efter en vänlig handtryckning. Inne i stugan träffade han Margreta vid Herlogs säng. Man tatade en stund om en och återkomsten, och så tog han af:d af Herlog. Följ honom ut, du?, sade denne till hustrun, jag kan inte göra det. Farväl, Margreta !? sade Gunems då de skildes i förstugan. Du må nu ge mig till, om du inte alltid varit nöjd med mig. Jag har ett så illa medfaret sinne, jag, och strängare se de kanske på det än på andras. Glöm allt, som iute varit godt, och hasen nägot i behäll af det bästa tills ett är härefter ! Jag har kanske inte alltid varit så nöjd?, svarade hon lugnt och vänligt, ?men så har jag också mången gång sett en ljusstrimma till en klar Guds cag hos dig. Jag tros att det ljuset skall arbeta sig fram med ti den. Gud ge arbetet välsignelse! Gud vare med dig, Gunerus! Och lyckosam resa ! (Slut på första delen.)