Aftonbladet – 24 januari 1865, sida 2

darrgräs, så skälfver det för hvar vindflägt Ja, om jag bara ser på dig, så skälfver du ?: Han stannade och satte ett par pröfvande ögon 1 henne. Åh nej, hvad den styrkan angär, så tri star jag på att jag kan mäta mig med dig sade Margreta, som hade styrka tillräcklig då den behörfdes, Men om du har så liter håll på ord och åthäfvor, så skall du få ha kammarn ensam i fred till svängrum. Ni må jag ändå gå ut och få rätt på far. Han höll henne tillbaka. Skall du hen till den der morska man din, nu?? Men hvad vill du med honom i qväll? frågade hon. SVi ha aldrig, hvarken han eller jag, visat dig något förakt, och jag vill be dig, att du låter Herlog få vara i fred. SVI ska se till, svarade han. Huru länge ämnar han få lefva? Mig ut, vill Gud! Ja vi ska lata honom vara i fred så länge, Margreta! Vi ska inte blanda oss i, hvilket han lefver eller dör? Han stod med ryggen vänd mot dörren och häftade på henne en blick, som nästan innebar ett hot. Hon sade sedan en gång att hon i den stunden ovilkorligen kom att tänka på ryktet om den, som skulle vara dalxarlns baneman. Men hon var ej rädd. Hon förstod ingenting och kunde derföre ej heller frukta. Nej, du kan då åtminstone inte se snedt på att Herlog lefver!4 sade hon med ett ugnt leende. Hör nu du!4 Han kom bort till bordet och tog åter stolen bredvid henne. Jag må synas vara en underlig menniska, jag, bland och inte just bära mig åt så alldeles som andra. Ja, när jag blir varm, mången sång kanske galnare än jag sjelf vet uf. Men jag kan dock frestas att spörja dig. vad ondt jag har gjort, att du inte skal! öras visa — till etor del bara af förakt in: öras visa — hvad du tänker om ett och innat.... för om du än nekar för dig sjelt. en du inte neka för mig... Du förstår väl letta?...s