daren öfverlemnar åt andra tillsynen af fartyoen, så måste han ega vidsträckta kunskaper om alla länders handelsförhållanden, för att kunna med framgång sysselsätta sina fartyg. När man känner, huruledes handelskonjunkturer skifta med telegrafisk snabbhet, så inses lätt att det måste erfordras ett nogorannt följande och studerande af alla inlupne underrättelser om, ej blott fraktnoteringar, utan äfven uppgifter om de förnämsta handelsartiklars prisställningar, för att deraf på förhand bedöma blifvande efterfrågan af fartyg. Detta studium tager en mans odelade törmåga i anspråk då rederiaffären är betydlig, och för att fatta riktigheten af vår åsigt behöfver man blott eriora sig att vid sjelfva fraktslutet, d. v. 8. nära nog i ett ögonblick, bestämmes fartygets blifvande verksamhet för en tid af manga månader. Har redaren då begått en blonder eller varit i okunnighet om, af andra redan kävda nyheter, eå är det fartygets insegling för året sämre än den bort blitva. Sammalnnada torde kunna anfagas, atten spanmäålshandlare, som spekulerar på de! utländska marknaderna, ej bör komma i saknad af lektyr om han blott vill försöka att följa med ulla uppgifter om de olika ländernas redan inhösiade och på rot stå ende skördar samt kornvarors ofta vexlande priser. Det anförda kan vara nog, för alt visa att den verkningskrets, hr Holm för sig utstukat, varit omfattande nog för att sysselsätta minst ett hultt dussin riktigt dugliga och kunskapsrika souschefer, ätven om han sjelf skulle utgöra den skenbara föreningslänken uti dessa kolossala affärer. Innan vi lemna detta sorgliga ämne, som vi icke behandlat ur annan synpunkt än som hvar och en annan inträffad olycka, för att genom påpekandet aforsakerna söka förekomma förnyandet af dylika missgrepp, mäste vi yttra några ord om det menliga inflytande, som man förmenar Holms fall utötvat å svenska krediten i uvandet. Vi betvifla icke att alla de utländningar, som icke haft att göra med Holm, trott att han varit en legitim affärsman, som gått för längt och derföre stupat. Men vi tillåta oss tro, att de firmor i London och Hamburg, hvilka mot höga provisioner, dels uträttat Holms affärer, dels sccepterat för hans räkning dragna vexlar, bade sig mer än väl bekant, att han var stadsmäklare och enligt gällande författningar ej borde drifva handelsaffärer. Men Holm hade troligen aldrig tid att låta granska några insända kontokuranter och derföre ville man ogerna afbryta en bekantskap, som aldrig knuss lade på provisioner, utan såg och gjorde allting i stort. Alt dessa utländuvingar visste, med hvem de hade att göra och sågo sig väl före, kan bland annat märkas deraf att de 1 det närmaste försett sig med s kerheter, om ej förr så i sista stunden; ja några bland dem lära innehafva dubbla sökerheter. De utländska firmor, som med Holm gjort affärer, sakna all rätt att beI klaga sig, hvaremot, om de hade sverat honom: Upphör att vara penningmäklare och etablera er som köpman, så skola vi I träda i förbindelse med er, så hade mycket elände förckommits, och om de Stockholmsfirmor, som mot provision ujort vexelaffärer åt stadsmäklaren, nekat honom sin med: verkan, så hade sannolikt aldrig, såsom vu, oprioriterade fordringar hos Johan Hom utbjudits till 50 procent. I me I