— Från Åmål berättas följande drag af hjertlöshet: En hemmansegare inom Bro socken gjorde sistl. julafton en sin torpare hemlös på så sätt, att fönster och dörrar till den lilla stuga, som torparen jemte sin familj bebodde, borttogos, och tvang sålunda de olyckliga att söka sig tak öfver hufvudet, hvar de bäst kunde. Hos sina fattiga grannar funno de för tillfället en fristad. För att skaffa de sina bröd till julen, begaf sig fadren till qvarnen, der han hoppades möjligen erhålla litet sid. Hans färd blef dock ej lång, ty isen. öfver hvilken vägen togs, brast, och i den kalla bölans famn fann han sålunda, hvad han här säket ej vågat hoppas — en lugn och stilla julero.