Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 2

Åh, tankarne komma och gå, änskönt om det nu ingenting just står för hand, Hur ser det ut ute i verlden? Nu var det så längesedan jag. var ute. År de borta allt. marknadsfolket och ståndena derborta, åntro? Du har ju varit åt kyrkan och deräåt i deg? ?Ja, nu ä det allt stått öfver för denna gången, husbond. Nästa gång kommer I sjell visst på marknaden med igen, täuker Jug. Hvar har I matwora i qväll?? Inte vet jag; i lagården kan jag tro. Hon gär här så gräuen, matmodren, vet du! hon är rigtig sorgfull. Och jag tycker det är sior ynk arttse det, fast jag på samma sång kan tänka att den strykurn inte mä vara vard att sörja och sakna så öfvergitvet, för det är allt för det han skall i väg. sänker jag. Ett ord i tid, Erk, medan som vi äro här så ensamma i qvällningen. Om hon blir ensam en dag, som nu lät: san bära till, så har jog tänkt ett och an-. ant hur det på förhund skulle kunna stäl lag: men jag ser så ingeu utgång på det. Nu vill jag säga det, act jag har väl inte så mycket hållit ihop det blla vi hade av börja med, men tå tinns det ändå någo: iver. Och du skall vaka för, Erik, att hos: nte släpper vågon in till sig, som kan för störa det för henne, utan helsa henne dei Irån min graf, om det ville hjelpa. Gossingen skall väl med tiden bh sä frack att nan inte är alltför rediös i verlden, bara nan får något att börja med. Se, jag tän cer inte att detta skall ske i morzon, set du, men jag ville ha sagdt det till någon, asom det euda testamente jag har alt göra vär det nu: e : gång i tiden skall gå i fullordan ... Ja ja! det var ou ynk att der irykarn någon gäng skulle komma häråt och ,fta opp klinkan på dörren ast det var viss värfaru sjeli som gjorde det... År det inie vägon som famlar derute?? Er:k gick och öppnade för grannfadern i Prestsäter som inträdde. Her bgger mågos hör på söndagryväl