Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 2

Det hade jag kanske gjort ändå. Men i dag på morgonen grepo de den riktiga jufven. Hon var från Wennesberg och en ektigt kristen menniska.? Så bittert du nu talar, igen! Det märse3 godt hvad du tänkt på dessa dagar. in läng tid efter din skriftegång och alltutill marknalen talade du aldrig på detta sättet, men m har du glömt de tankarne in då fick.? Åh ja: jag har just inte haft stor tid att änka på den.? SHar du twit farväl af henne?? nJa 14 VAr hon kanske närgårds? ... En vill gerna ha beredelse på, när en får ta emot slikt sranntolk.? ?Nej, det behöfver du inte att få ondtaf nera? sade hun, åtminstoue inte för min saull. Nu ha vi tagit ett farväl, vi två, ett sådant farväl, som betyder nägot.? Hon satt en stund och begrundade hvad jen sagt, sedan sade hon: Ja, du är som la karlar, da är en flöjel, du med! Stacsers menniska! vägen vill väl bli låvg gewom verlden för henne nu.? Om inte den, som kommer med lien, vill snart skära af vägen. Jag tror inte att hon skulle mycket grutva sig för det, fast iet är stor flyttning.? Och så kam dunu sitta. och tala om en, som en gång för dig inte var så litet. Jag tänker att det så skulle bli bättre ör henne, och derföre talar jag tå.? Ge henne Gud tålmodighet, sade Marreta. Det är nu allt som folk från det vörsta till det sista får lära sig till här i verlden.? ?Deut skall visst bäras bättre nu, när hon et ait det är så sagdt, att det aldrig kan Hi annorledes..? 7D-t är då allt som folk ha olika sinnelag att te det till?, svarade hon. (Farte följer)