Aftonbladet – 20 januari 1865, sida 2

Du må tro vi hatva roat oss rätt angenämt här uppe i Fryksdalen under julhelgen. Till de enkla, men ändå så kära nöjena i hemmet. ha fogat sig, att jag så må säga. offentliga, hvad tycks — sällskapsspektakel och bal — låter det der icke riktigt stadsmessigt? Och likväl ha vi haft båda delarne så nätt och väl arrangerade, att många af våra mindre städer skulle kunna afundas oss. Här, likasom på många ndra ställen i landet är det skarpskytteidn, som väckt till lif och framkallat hågen för bildande och förädlande nöjen. Det går en frisk och varm flägt af lefvande fosterlandskärlek genom skarpskyttarnes leder och man måste glädja sig åt de framsteg i hyfsning och seder, som genom dem småningom bibringas åt det egentliga folket. Men nu till beskrifningen af vår enkla men glada fest. Uti Thorsby bruks skolsal hade blifvit uppförd en liten särdeles nätt teater, och här samlades onsdagen den 28 sistl. December en stor del af ortens herrskaper m. fl., till ett antal af cirka 100 personer. Föreställningen inleddes med ett versifieradt föredrag: Om folkbeväpningens id, hvarefter följde en sång för basröst. Tredje numret utgjordes af: Min tredje hustru, komedi med sång i 1 akt; derefter deklamerades å ett särdeles anslående sätt Döbein vid Jutas? och till sist afsjöngos, äfven ifrån scenen, fyra qvar tettnummer. Spektaklet, som började Kl. 5, afslutades kl. 7, och redan kl. 8 var balen i full ång uti en annan, enskild lokal i Bergsäng, hvarest dansades med lust och gamman till kl. 4 på morgonen ; den bästa kritik öfver tillställ ningen torde vara den, att alla förklarade si; vara belåtna, Festen. som blifvit tillställd til förmån för Öfra Fryksdals frivilliga skarpskyttekårs kassa, inbringade brutto cirka 360 rdr, och lemnade en nettobehållning af omkring 150 rdr.