Aftonbladet – 20 januari 1865, sida 2

nyskurade golvet och se der ut som små öar af blomster och frukt. Den blåmålade sof. fan under fönstret är riktigt vacker att sätta sig på; och det fejade bordet i ena hörnet straxt intillär, medsin lilla drällsduk, just ap utligt att se på, helst då det, som nu, stolt. serar med den blå lomflaskan med tillhö. rande glas utan någon brist, en liten smörtallrick i ljusrödt och guldstjeruor på, hvilken annars vanligen står som pryduvd på hyllan i hörnet, samt en trind och vacker färsk bakkaka från Smedkas eller någon annan af granngårdarne. Ty huru det är, alla grannlagets matmödrar ha så godt hjertelag för den ensamme gubben, långt mer än för den tiggande och em-ande Magdalena med barnen, som stryker hela jorden öfver. Härtill kom nu ytterligare det mindre daghga af en slogtbit färskt fläsk, som gubben lätt på herregården förra veckan och som han lördag-qvällen kokat tillsammans med en bit sult rökt kött af hans eget förråd samt nu i hastighet uppvärmdt i grytan öfver elden. Den, som ej funne sig nöjd med allt detta, skulle i sanning vara bra oförnöjd; men det var hvad vära begge kyrkogångare ingalunda voro. De läto sig väl smaka både dryck och spis och tyckte att ingen kejsare kunde må bättre än de nu gjorde. Men under det de så titta och njuta af Guds och goda menniskors gåfvor och middagssolen faller rätt på dem och värmer dem i ryggen, tycker Andreas att de gerna kunna sätta dörren uppe en stund, för han, gubben, tycker så mycket om dånet af den samla välkända forssen och han tycker äfven om att solen får än friare spelrum att jeka mellan rönnlöfven och rönnbären på solfvet. ?Ja, men far, I har det allt här rigtigt