Aftonbladet – 20 januari 1865, sida 1

nblads-tryckeriet, Munkbrog stan n:o 8.1 STOCKHOLM den 20 Jan, Franska traktaten, bedömå ur norsk synpunkt. (Korresp. till Aftonbladet.) Kristiania, 15 Jan. 1865. Herr redaktör! Jag har just nu genomläst artikeln om den iranska handelstraktaten i Dagligt Aliehanda för den 8 Jan. Frihandelsprincipen är i våra dagar, såsom den pythagoreiska satsen i förra århundradet var för krigsgudens söner, en 7pons asinorum?. Dagligt Allehanda är istadigt och vill ej öfver. Nåväl, så får det stanne qvar, der det är, med sin hjord. Argumenter från norsk sida skulle väl, i egenskap af importerade varor, på det ärade bladet endast utöfva samma verkan som ett stycke rödt kläde och blott ytterligare stegra dess harm. Härpå törs jag ej inlåte mig, så mycket mindre som jag kunde riskera ett åtal på grund af det bekanta stället i Corpus juris: ?si quis paono rubro armentum fugaverit. Säkerligen är det också alldeles öfverflödigt; Aftonbladet skall helt visst i afseende på den egentliga stridsfrågan fullt förstå att hålla den goda saken uppe och af all makt understödja den man, som för närvarande leder edra finansiella angelägenheter, som invigt sitt lif till kamp för ett stort och ädelt ändamål, hvilkens lott just derföre måste blitva att misskännas af sin samtid, men hvilkens namn en gång skall stå med heder inristadt i eder ärorika historia. Men i den nämnda artikeln i Dagligt Allehanda förekommer en insinuation, som ej I bör förblifva utan svar från norsk sida, och det är anmärkningen, att norrmännen kunna afsluta traktaten på egen hand, om den för dem är så maktpäliggande. Javäl, den är för oss maktpäliggande, dock näppeligen i I högre grad än den bör vara det för eder; men om den ock vore det tiofaldigt mer, skulle vi afvisa den såsom omöjlig, om vi ej kunna med eder dela dess fördelar. Det i gifves ingen opinion här i landet, som under de sista åren utvecklat sig starkare och i vunnit en oryggligare grundval, än den att ivi i godt och ondt, i krig och fred, i lif I och död måste stå och falla med eder; vår I förening stödjer sig numera ej på dokuj menter allena, uton har blifvit en del af loss sjelfva och af hela vår andliga verld; funnes ock ingen på pergament skrifven lag, isom kunde förbjuda os: en så vanvetuig handling som att uppträda isolerade i förhållande till en fränsmande makt, så skulle det dock, hoppas jag, finnas en lag skrifven i våra hjertan, som förhindrade det. Jag gör mig väl knappt skyldig till något misstog, då jag förutsätter, att Dagligt Allehandas insinuation skall vara en bånfull anspelning på den ringa grad af sammanhällning mellan de tvenne rikena, föreningen hittills förmått framkalla. Men Dagligt Allehanda skall se sina egna va pen riktade mot sig. Dagligt Allehanda truktar och bekämpar traktaten, emedan det fruktar och bekämpar principen af fri omsättning. Har det ärade bladet rätt betänkt, hvarthän en sådan politik leder? Tillämpa då samma lära på förbållandet mellan de förenade rikena! Uppför längs riksgränsen en kinesisk mur, afbryt den jernvägsanläggning, som skall förbinda oss, och låt så de norska och svenska fabrikanterna sitta makligt och ostördt på hvar sin sida om muren, hyar med sina fåtaliga och fattiga kunder, den ena komplett likgiltig för den andra. Ej sannt, det skulle ju vara rätta sättet att splittra och upplösa genom tullkrig och alls slags trakasserier? Ar det för denna pro: tektionsteori, hvilken varit ett af de, värste hindren mot en närmare sammanslutning I samt framkallat och vidmakthällit de usluI este lidelser å ömse sidor Kölen, Duagl. Alllehanda funnit sig manadt att blifva marltyr just i det ögonblick, då den är dömd loch tfördömd at hvarje sann fosterlandsvän i båda rikena? Den franska traktaten. är ett moment i den stora kedja af ätgärder i frihandelsriktoing, som, derest vi ej sätta oss upp mot tidsandan och naturens. ordIning, mäste genomföras i den. närmaste framtiden, och den är således också ett mor ment i den betydelsefulla utveckling, -somgkall bringa de förenade rikena allt närmare hvarandra i kommersiel och social sam färdsel. Frihandeln skall böja handeln och fjomsältningen i begge länderna, men fram för allt skall den nedbryta godtyckliga -Iskrankor emelllan de tvenne folken, Den skall göra alla dessa mellanrikslagar öfvertlödiga, hvilka äro lika förtretliga för den lagstiftande som för den exekutiva myndigheten, hvilkas minsta bestämmelser ofta visat sig innehålla det allvarligaste tvistefrö; och hvilka inför vära fiender presterat ett för dem högst lugnande bevis, att vi icke blott äro fåtaliga, utan ock trätolystna och oförmögna att tänka stort?? Skall ej detta blifva annorlunda? Skola vi ej förmå göra lass oberoende af fegheten och skuggrädslan hos några egennyttiga fabrikanter, för att höja oss i Europas aktning och uppnå ett Istort fosterländskt tindamål — sammanhällk ning och styrka! V— --XKY(