Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 2

— Om läseriet berättas i Öresunds-Posten: En torparehustru i Röstånga uppskakades för ett par år sedan af en viss oförständig och fanatisk prests predikningar till den grad att hon, börjande med att bli läserska, fortsatte med att bli vansinnig samt fortfar att vara det. utan hopp om förbättring, änskönt hon en längre tid varit intagen och vårdad å Lunds lasarett. Till en början yttrade sig hennes vansinne deruti, att hon trodde sig och sin familj vara i helvetet. Hon såg med skräck och fasa elden brinna omkring hennes barn samt sade med stor ängslan att hela verden blifvit fördömd för hennes synders. skull. Hon hade då ett spädt dibarn, som hon lemnade utan vård och tillsyn samt skulle en gång dränkt detsamma, om ej hennes uppsåt blifvit förekommet. Sedermera öfvergick hennes vanvett till den fixa idn att hennes man är djetvulen — en id. som ännu följer henne, så att hon alldeles skyr sitt hem och tager sin tillflykt till andra, hvarhelst hon kan. Flera gånger, då hon nödgats vara hemma, har hon sökt att taga litvet af sin man, dels med knifvar och dels med anfall af kastadstenar; men i många andra sar ker talar och handlar hon lika förnuftigt som en klok menniska. Hon är moder till många barn och var förut en ovanligt rask och driftig husmoder. Hennes man är utmärkt from och beskedlig samt har alltid behandlat henne väl, liksom hon honom, och de försörjde sig godt. Numera har mannen måst taga en af sina systrar att sköta hushållet, medan :en olyckliga hustrun, hvars vansinne förorsakat honom stor kostnad, vandrar omkring i bygden, fruktande mannen, såsom i hennes tanke varande djefvulen sjelf. och utan att fråga efter hvarken hem eller barn. ——— —