Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 1

vär utbredda, från marknadsstånden härlutna herrligheterna, jemföra egna med anIras och undra hvad den och den hade gitrit för sitt. i Abla var dock derföre ingalunda syndisare än de andra kyrkobesökande qvinnorna. Under det presten utlade ämnet om hurusom den der älskar Gud, han älskar ock sin broder?, satt en annan tjenstepiga och ! utlade för sig, om icke Maja-Sofias i Avgps förkläde var just af den stulven Skarin hade bjudit ut till henne för sexton skilling aln. En annan lade tillsammans allt hvad hon nade köpt och undrade om hon dock ej deraf hade kunnat få ea sådan hvit blommig silkesduk, som den framme i kyrkan, och om det ej hade varit långt bättre än allt detta småplocket, som hon hade skaffat sig. Framom henne satt en och funderade, så hufvudet värkte, om hon icke efter tre års hopsparda löner skulle kunna skaffa sig en sådan echal med begärningar, som den der uppe på läktarn. En, som blifvit inklämd längst invid väggen i stolen och hade till sidokamrat en herregårdspiga med stärkta underkjortlar, tänkte på om inte grannen hennes hade fätt friare på marknaden, efter a0n hade sådan grann femdalers paramatta, stället för saxoni, i sin nya svarta kläding. Der satt en midt för predikstolen och gat sig lefvandes öfver, huru presten kunde hälla bop allt det pratet, när han hade så mycket itt se på ; och en gumma, som idkeligen rjöd snus och luktevatten, menade att de slättes icke böllo ihop alla de många afdelningarne, ty prestens iru satt rent förskräckt och röd i ansigtet. det kunde en hvar menniska se. Eit par ungtöser, som tagit sig tillhåll under läktaren, emedan der alltid kan hviskas mera än på andra ställen i kyrkan utan att det märkes, sutto jemnt och tigg