Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 1

till Slögrens-Anna, att ta emot min begåfning ? Låt mig gå i fred, Niklas! och släng inte in på mig på rena kyrkevägen. Jag vill gå i fred, jag ! Man pröfvar sig sjelf när man är ensam och allena, vill du säga, min utvalda mö? ?Jag pröfvar mig inte mer i dag.? Jag töfvar inte länge, må du veta, innan jag får säkerhet på din låfven. — Till våren skall du få sitta matmor i Hult och sturskas med sjelfvaste Presisätersmatmodren.? . Han kunde icke se huru föraktligt hon log, ty hon lät honom prata och gjorde intet vidare försök att få honom ur vägen. Och så gingo de längre och längre bortåt — men nu allt under tystnad. ?Det var så mycket vi skulle telat, vi begge, men här myrar så med folk?, sade Niklas då de skulle skiljas. ?Du har fått igen din begåfning, Niklae? sade hon för sista gången, det är nog tal det! — Och dermed skiljdes de åt. (Forts )