Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 1

handen litet åtsidan, utan att egentligen se bakom sig och sade brådskande och hviskande: 7Se der, tag du igen ditt! — Det är elättes ingen som vill ha det. Och ingen fläck eller sådant har det heller kommit på den, utan fly den du till handelsman igen, så tar ban den allt tillbaks. — Se der är Erik; Det vor för väl, så få vi sällskap hem.? Erik stod och vägde på svaret, ty det stod någon annan bredvid, som också tycktes benägen att göra sällskap, och den var aldrig Erik trakterad åt. Han sade derföre: Ja, men cet var så ledt, att jag låfvat far bli med honom vägen öfver skogen; och den är allt för blöt och usel för ett qvinfolk att gå.? Dermed trängde han sig skyndsamt ut och var redan på väg uppåt backarne öf. ver skogen med fadren, just som de två andra kommo ut ur vapenhuset och ned på landsvägen. Nu tror jag visst att vägen går åt hvar sitt båll här? sade Abla och skyndade hemåt allt hvad hon förmådde. ?Det kan nu bli som en vill ta det till?, svarade den andra och följde efter henne. Och så bar det af ett stycke framåt på kyrkvägen, tills Abla stannade och sade: Nej, detta vill jag inte, utan skall du slänga utmed mig här vid vägkanten, så går jag hort och gör följe med det folket från Hästebyn, som går der framför 0ss.? Du skall då väl ha något att säga, ätminstone på det jag har sagt.? Jag har flytt dig igen den begåfningen, som var emellan oss, och det är allt som behöfs till svar. a har a fått ditt. Ja, j u! Sturskas bäst som st 88 sist ! 228 hon är då för god on, dere