Aftonbladet – 19 januari 1865, sida 1

tat från presten deråt, men Niklas? Det var nu ingen liknelse till det! ?Du, du!? sade den ena med en stöt. — Ja, ja, hvad i herrans namn är det?? — Titta bara ner åt kyrkan, tredje stolen under läktarn — ser du någonting?? — ?Andreas på Qvarnebacken!? — ?Nöt! nu var du då inte riktig, inte; ser du då inte den Prestsäters-skojarn Friberg??? -— Jo ackurat!4 — Jag har i min lefnetid aldrig sett honom förr, men kan lägga fingern på bibeln att det är han. Du milde, så grann! — änskönt han är så brun i ansigtet. Och ett sådant svart tätt-krusadt hår, och sådana skarpa ögon och en sådan röd ytterhalsduk! Sofia hade sett honom med den på marknaden. Nej, se en sådan ny svart psalmbok också, med guldkorset på permen stupe neråt... Han må inte vara stark i attläsa? ... Nej, du lefvandes, han är rent grannare än bror hans!? — Tyst, nu läser de Litanian och bönerna. Ned med hufvudet, Lisa!? — ?Jag tackar Dig, som med Ditt ord tröstat, lärt, förmanat och varnat hafver? — ?Nej, välsignade Lisa, det här ha vi då inte stort gjort oss godt af! Men så ska vi en annan gång sätta oss hvar i sin stol, för detta bär sig visst aldrig. Farväl med dig, tack för denna bön! Får du tid i gvänningen så kan du titta ned åt Gran vals-ödegärdarne till! Nej, de skulle ha rökt kött till middagen hemma och matmodren bad mig gå ur kyrkan, som de sjöngo på första versen efter predikan, så nu blir väl det rent för galet! Farväl, farväl, med dig!? Vid kyrkodörren blef det stor trängsel, och då Abla i Prestsäter kände någon,som ryckte henne i en af hårpiskorna, hvilka alltid som ett par tömmar hängde ned på hvardera sidan om öret, så etrddete hen ut