Aftonbladet – 18 januari 1865, sida 2

Det kan väl bära tillatt han inte har, mor! Men änskönt om han hade det, så fick han duken igen ändå, för jag vill inte — nej alldeles inte — ha honom till karl. Då tog jag heller Erik här ute, och han är ändå visst inte den, min håg står till.? -I all min dar, tösunge! Kanske det är Erik? Nej, var det likt, mor! Denne tycker allt att han är långt förmer än Erik, och att han går utanpå alla de andra, vare sig man eller qvinna. Han är half hemmansbrukare, må I veta. Men hvem, den onde! är det då? Du må inte ha fukter för dig, du, utan att mor din vet af det! SÅh, mor! sade Abla; och en annan än Slögrens-Anna skulle kanske känt sig rätt sårad af ett sådant utrop. Du vill då reg: It inte tala om hvem han är? Jag har inte låfven till det, sade hon. SDet var med nöd jag fick låna duken med mig, för han är så rädd för att folk skall prata. Men han har nu, må I veta, sprungit en hel månad mest ut med väggarne om qvällarne, nöjd om jag i en enda handvänning stuckit hufvudet ut genom dörren, och det utan att en kristen själ vet att han vill mig mer än den, som aldrig fanns till. Ja, säg det, du! sade Slögrens-Anna. En sådan friare skall väl aldrig heller töras gilta sig 25 eDet rör mig heller inte, menade Abla och vecklade in duken i rullen. Det gör mig inget ondt om honom. I kan inte tänka, mor! hur led och stygg den karln alhid var emot mig, innan det, Gudbevars, slo om till något annat. Men jag kommer allt ihåg ändå, jag, alla de gånger han har sagt mig att jag ör dotter till Slo rens-Anna ll orts. följer.)