Aftonbladet – 18 januari 1865, sida 2

TATARNES SOND. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Kanske aldrig. — Det har jag ju sagt dig. Och mins, att om de föra dig förbi mina ögon in i häkte en gång till, så var detta sista gången som jag kunnat hjelpa dig. Aldrig mer, aldrig, kan jag göra för dig sådant en gång till.? sHvad kunde du då göra för henne?? sade hon om en stund, hon är bunden, ser du, och hon har ingen styrka satt sätta knifven i man sin. Han svarade ej på detta. I stället sade han: . eMånen är högt uppe och drar solen i släptåg. — — Farväl med dig, Agatha! — Jag skall inte glömma dig och inte hvad vi haft tillsammans... Men nu må det vara slut, — Gå nu först, sedan går jag. När ditt svarta hår blir hvitt skall du få se mi. igen, sade hon. Dessförinnan må mitt ord stå. Hon gick; men vände tillbaka och tillade: SVill du inte e godt på mig en enda gång? Han gjorde det; månen föll rätt på hennes ansigte. Det var kanske sista gången han såg det ansigtet, hvars fägring under större delen af hans lif utgjort hans fäpnad att betrakta, under deu titen då han ipgen annan glädje hade än att få dels ond och god dag med henne. Den tiden var nu förbi; men i demua stund köade t) 8e A. B. n:r 1—6 och 842