Aftonbladet – 18 januari 1865, sida 2

vissa veckor efter marknaden, huru det kan falla sig. Margreta i Prestsäter var en af de få, som ej brydde sig om att gå i kyrkan den söndagen efter marknaden. Hon tyckte sig nemligen ej ha lust denna gång, om ej för kyrkogångens syfte i högre mening; och detta kunde aldrig varit mera förfeladt än söndagen efter marknaden, syntes nenne. Hon lät derföre Abla få denna företrädesrätt, ehuru hon annars hvarje ir rält gerna begagnat sig deraf. Men Margreta var ej densamma nu som förr. Mycket hade fordom gladt henne af verldsiga ting, som hon nu icke ens kunde väl fördraga. Dertill kom äfven en annan anledning. Saken var nemligen den, att hon ej gerna kunde taga på sig den svarta sorgeschalen, som hon köpt sig, nu, då Herlog stund för stund syntes lefva upp. Och hvad det an: sick, att kläda sig i någon af de granna begåfningarne, som hon tätt af far; en röd reggarnsschal med begärningar och en hvit silkeshufvudduk, så bar hon verkligen i sitt njerta så mycken ängslan för ett och annat, utt dertill hade hon mindre lust än till något. Men se för Abla var just detta kyrkbesök len förnämsta marknadstesten. Hon hade råcklat ihop sitt rosenröda sitsförkläde vid skenet af en töresticka om lördagsqvällen och hon skulle i kyrkan morgonen derpå, så sannt bon ville lefva. Söndagsmorgonen var klar och vacker då hon, med Enk i sällskap, begaf sig i v g. De skulle törst titta litet in i modrens atusa, som var belägen vid landsvägen, föratt enligt uppgörelse få henne med sig till syrkan. Kejsarinnan stod på den punkt i samhäl