Aftonbladet – 17 januari 1865, sida 3

Underrättelser från Danmark. Berl. Tid., som i sin sista franska veckorevy sysselsätter sig med författningsfrågan, afslutar sin öfversigt med en temligen påvaglig hotelse mot riksdagen och det parti, som håller på 5 Juni-grundlagen. Efter att hafva omnämnt J. A. Hansens med fleres förslag om nämnde grundlags återställande, och hänvisat till den svåra förvirring, som måste uppstå deraf att riksrådet och riksdagen samtidigt behandla två särskilda författningsförslag, anmärker nemligen det officiella bladet att, derest hr Hansens förslag skulle, mot all förväntan, vinna Folkething-majoritetens stöd, regeringen otvifvelaktigt skall finna sig nödgad att vara betänkt på medel att åstadkomma frågans behandling på ett regelbundet sätt. Den gamla erfarenheten att en frihetsfiendtlig regering, som vet sig vara svag i följd af folkets misstroende, ytterligare försvagar sin ställning genom löjliga och småaktiga åtgärder, har nyss bekräftat sig i Danmark genom ett högst obetänksamt ingrepp i yttrandefriheten. På Casino skulle uppföras en vaudeville, kallad Herr Gryile og hans nyeste Viser4, en gammal bekant, deri nu de gamla visorna voro ersatta med nya (af E. Bögh), behandlande dagens frågor. De hade utan skada passerat skärs-Iden hos censor, prokurator Carl Schack. Ett rykte visste berätta, att Augustiföreningen? beslutit låta anställa en hvisslingsdemonstration mot de föröfrigt ganska ofarliga visorna. Naturligtvis blef det fullt hus, då pjesen i fredags skulle gifvas. Hvisslingen uteblef — men till ersättning finge ähörarne den underrättelsen, att strax före spektakeltimman befallning ingått att utstryka ett par verser, en omständighet som endast ökade styckets succes. Det är hr justitieoch ad interim kultusministern Heltzen, som utfört denna manhaftiga bragd. De danska bladen drifva naturligtvis gyckel med denna åigärd och deras uppholsmän, hrr Heltzen och geheime-legationsrådet Skrike, hvilken såsom medlem af Augustitöreningen våndades öfver hr Böghs politik ch derföre anmälde saken för justitieministern. Till det ej mindre komiska hör det sätt, hvarpå Berl. Tid. omtalar händelsen. Fidningen beklagar, att Casino, hvars direktioner på sednare tider hällit all smäde diktning4 borta från dess scen, nu skall ge anledning till det obehagliza skådespelet af ett folk, som söker nöje i att applådera sin egen splittring och olycka.