Aftonbladet – 16 januari 1865, sida 2

halsduk, eller, om hon så hellre ville, til ett sitsförkläde, hon också. Under tiden gick Erik och gjorde up sin marknadsnota. Det skulle nu vara blå rutigt västtyg till en kyrkväst, så ulltyg till en sådan för far, en klädesmössa, on möjligt var, men det var allt dyrt, när er skulle ha så många ting för tretton riksda ler; så skulle det vara tyg till en natt kappa och ett par qvarter silkeband att fläts i hårtopparne för Abla, som skulle sy natt kappan; så, om det ville räcka, en eller två stenburkar till matmodren att sätta så. dana granna vinterrosor i, som hon bru. kade tycka om, för nu stod ett par i gamla murkna trälådor; så ändtligen något ätandes godt, för den stackars sjuke derhemma, som ingen annan glädje hade än ätandes och som kanske ingen annan tänkte på: och så till sist en pappersgubbe på ett snöre till Carl-Johan. Margreta satt emellertid hemma hos mannen hela förmiddagen för att på middagen. då Abla kom hem, få ge sig i väg. Hon satte upp sin nota sålunda: tre stenfat, ett mindre bleckstop, halieller qvarterstop; en tälgstensgryta från Fröskog; hos Lönner bomullsgarn, oblekt och kontionelle, litet bresilja, några lod alun; dito kamfert. Dertill — om Gud skulle göra det nödvändisare än det nu gudskelof synes — tre allar saxoni till nytt lif i den svarta klädlingen och en svart regarnsschal. Så till ar, som alltid kom med begåfningar, en ådan der vacker röd och grön vätd ylle elsduk, och så till Herlog, om försynen . ille spara honom, tre gröna glas och en i orkskruf, ty sådan fanns ingen i huset; ch så litet för gossen, och så, i fall nåon främmande kom med begåfningar, litet 1 nappar, nålar och sådant smått. 6