Aftonbladet – 16 januari 1865, sida 1

handeln med de första litsförnödenheterna, om vi här i Jandet redan hade lyckats förärfva. lin dyrköpt erfarenhet — en erenhet gäldad med hungrande provinsera öd och elände -— hade gjort öfvertygelsen om förderfligheten af styrelsens inblanding, för att reglera tillgängen på lifsmelel och på deras pris, så allmän i Finland, att önskningarne om detta förmynderskaps ifskallande gålvo sig nästan enhälligt tillsänva hos landets ständer. Hos oss deremot hade tillfälligheten af låga noteringar i spanmål i alla länder, och till följd deraf äfven hos oss, samt ett deraf härflytande penningbetryck hos landtbrukarne, alstrat på många häll ett rop på statsmakternas ingripande, för att på konstlad väg uppdrifva priserna, och ett städse vaksamt och verksamt protekttonistparti fann bland landets jordbrukare icke så få allierade för sina sträfvanden att med lagstiftningens tillhjelp få beskatta såväl landets jordbrukare som dess öfriga befolkning. Helt nyligen har nu i Finland blifvit utfärdad en förordning som sanktionerar landtdagens ofvannämnda beslut, och denna åtgärd kommenteras just nu af den finska pressen. Då man icke lärer kunna, i afseende å Finland, upprepa den utnötta fras, med hvilken man hos oss vanligen vill jäfva all från andra länder hemtad erfarenhet med afseende ä jordbruk, handel och näringar, att nemligen dessa länder äro mer än vi gynnade af naturen, att de ha större kapitaltillgångar än vi, 0. 8.V., så är det ganska lärorikt attse, huru denna vigtiga angelägenhet i Finland uppfattas och bedömes. Vi meddela derföre hör en artikel i Helsingfors Dagblad, föranledd ef den nyss emanerade regeringsätgärden, Det heter i denna artikel: Den sednaste nummern af Förfaitningssamlingen, den sistutkomna under det förflntna året, innehåller regeringens förordning om fri spanmålshandel. Frågan om spanmälshandeln spelar en vigtig roll i vårt politiska lif. Den var den första hos oss, genom hvilken den allmänna opinionen leddes att bestämdare sätta i fråga lämpligheten af styrelsens förmynderskap öfver affärsverksamheten och industrien, likasom den äfven var den första, i afseende hvarå en mera utbredd åsigt stadgade sig om, att administrationens inblandning ofta verkar mera ondt än godt samt att det finnes områden inom folkens lif, hvilka det är fördelaktigast att helt och hållet öfverlomna åt den enskilda verksamheten. Detvar med denna fråga, som medvetandet hos oss allmännare vaknade om nödvändigheten afatt styrelsen öfvergåfve det paternella administrationssystemet. Det var med den, som man hos oss begynte inse, att det fanns något, som heter öfverflödig administration, samt att det icke är nog, attregeringen vid sin verksamhet underlåter att öfvergarne äro denträda de gränser, som af la samma förelagda, utan all vändigt för det allmänn dessa gränser utöfvar sir ändamälsenlig plan. Följderna af de åren 1556 och 1502 in träffade missväxtern? visade, att mynderskap öfver landets spanmål, som regeringen hittills irott sig böra åtaga sig, lade hinder i vägen för en Tordentlig privat spanmälshandel samt dymedelst försvårade införseln af säd till landet vid infallande behof, utan att den dock var i ständ att ersätta behofvet deraf. Införandet af fri spanmålshandel blef derföre den första inskränkning man påyrkade ire: geringens hittills följda paternella system, och vid landtdagen uttalade sig ständerna på regeringens förfrågan, nästan enhälligt för att styrelsen borde frångå detsamma samt göra handeln med säd och andra dy lika varor fri såväl från tullafgifter som från importoch exportförbud. enna fordran har styrelsen nu äfven visat sig villig att bifalla, i det den utfärdat Iden ofvannämnda förordningen. Men detta är dock blott det första steget för öfvergifvandet af den hittills följda paternella administrationen. Många andra återstå ännu att taga. Dit hör främst, i afseende å den Inu berörda frågan, att regeringen, i öfver I ensstämmelse med den ätven af ständerna uttalade önskningen, besluter sig för ett förändradt system i afseende å meddelandet af I understöd vid missväxttillfällen, sålunda att hon för framtiden försäljer den spanmål. kronan omhänderhar, endast å definitiv auk tion och icke, såsom hittills, för underprie, , samt likaledes upphör att understödja spsa I målsimportörerna med lån af statens medej I för att dymedelst sänka sädespriset, och a ) I hon deremot egnar sitt understöd uteslu tande åt ett direkt bispringande af de nöd2 I lidande kommunerna. Dessa messyrer äro dock, åtminstone den som rör länen ät im ortörerna, af den natur, att de icke kunna blifva föremål för någon allmän förordning, nlutan endast kunna visa sig såsom en leI dande princip vid administrationens hand . Ihafvande; och vi vilja derföre hoppas, att n regeringen, jemte det den gått ständernas önskningar till mötes genom den nu ifrågaI I varande förordningens utfärdande, äfvenledes beslutat sig att vid styrelsens handhafvande låta sig ledas af de ofvannämnda tvenne grundsatserna. Men icke ens h tär styrelsen stannr ifall dess nu vidt ig, att of gamla förmyndersk tionen, verkligen till ett bättre och vare system och ICkt endast en enstaka ; utan sammanhang med dess hållning för öfrigt. Tikasom der nu öfvergifvit protektionen af spanmålshan deln och försöket att dirigera densamme .m) måste den öfvergifva all protektionism sam fm upphöra med att söka leda den enskilde in dustriela verksamheten. Den måste beslut sig för beträdandet af frihandelsbanan i at ve I seende å den yttre handeln lika såväl sor .m. för näringsfriheten i afseende å industrie och I inom landet. Den måste besluta sig för e system, genom hvilket vår nuvarande t r tariff småningom förändras så, att den e dast blir ett fiskaliskt instrument för up; tagande af skatter, hvilket såsom sådan öfverlemnas åt ständerna. Detta synes os vara hvad man har att åstunda af regerir rm Lr n 53 8 2 Innd aonr