Aftonbladet – 14 januari 1865, sida 3

— Från Malå i Lappmarken skrifves den 23 Dec. bland annat till Norrbottens-Kuriren: I afseende på lifsförnödenheterna här uppe är tillståndet verkligen ganska betänkligt. Flere bönder, som häromkring räknas till det solidare slaget, hafva rest ned till Skellefteå, för att på några månaders kredit betinga sig ett lass spanmål hvar, men hafva måst återvända hem med tomma slädar, emedan de ej hade kontant liqvid. Den förut i tidningarne omnämnda lappflic kan på Umansstrand stod brud för ett par veckor sedan här i Malå. Hennes födelseort var nemligen härstädes. Då den på lapskt sätt prydda pungen, som hon gaf åt prinsen-regenten på Umansstrand, blef så ynnestfullt emottagen. sydde hon sedan (emedan hon är en bland de konstfärdigaste lappska qvinnor) ett par skor al vackraste sort, hvartill ämnet togs af så kallade brunhärnor och brunbellingar (af cervus tarandus non castratus) och öfversände desamma till konungen, hvilken genom konungens befallningshafvande i Norrbotten tillställde lappfhckan 4 dukater. För att deraf hafva ständigt minne och gagn, och emedan hon i barndomen gått iskola och äfven lärt att läsa och förstå det svenska spräket, använde hon 3:ne dukater till inköp at åtskilliga religiösa böcker; deribland Luthers kyrkopostilla. Och den fjerde dukaten hade hon ännu qvar, när hon stod brud. Nu framställde kon en sparbössa för missionsverket, i hvilken hon lade den sista dukaten. Exemplet följdes at de fattiga gästerna, så att äfven de lade dit några skillingar hvar. — I Falu Tidning berättas: En af de sednare dagarne under förliden vecka begåfvo sig tvenne jägare ut på Storgärdensegor, belägna ungefär en mil från Falun, i afsigt att Jan hare, hvarvid de medhafda hundarne å en ällarmästaren Mårtensson här i steden tillhörig hage påträffade ett björnide, hvarur de utdrefvo