Aftonbladet – 14 januari 1865, sida 2

GNT Rn mycket annat märkvärdigt, som der finnes att beskåda och som kommer dem att ge sig lefvandes öfver. Men qvinnorna vilja ej lika gerna stannatill qvällen, ty i det täta mörkret och den förfärhga sprangköringen, deri dalbons ölsinne alltid först uppenbarar sig, sätta de ofta lifvet på spel. Åela rader med kärror, med fem, sex qvinnor och smådrängar lastade på hvarandra, köras äf de i dubbel mening i grunden påstrukna husbönderna, som, fostän de hvarken kunna or: entligt se, sitta eller hålla i tömmarne, dock regeras af en enda klar okufvelig instinkt, som manar dem att köra förbi alla de andra och detta undan för undan, två, tre, kärror i bredd på en gång, på vägar så smala som trädgårdsgångar och begränsade på sidan af ostängslade branter. Men se, detta är kronan på dagens fest. Och när man då ändtligen, om Gud vill det så väl, kommer lyckligt hem, så har man gäster med sig, och gäster, som kommer kort efter, och gäster, som äro hemma före husfolket, och då vankas helgdagsmat, mjöd, vörtebröd, Kongelfs pepparkakor, födda och döpta i Uddevalla, och äkta Åmåls-konfekt, som i alla tider varit ansedd ojemförlig mot de andra landsändarnes. Ty få äro så utan fästmän, friare eller på ett eller annat sätt tilltänkare, att de ej få från och med ett skålpund, halft skålpund eller en fjerndel, till och med en sockergrynsrulle åtminstone. : Som nu detta är tiden för både de glada och de sorgsna, de friska, de sjuka, de gamla och de unga att göra sig glada dagar, så ville det sig så väl på Prestsäter äfven, att ehuru Herlog ej kunde komma ur sängen, kunde dock välplägnad sättas till honom utan att bli försmådd, och Margreta, då mannen sålunda var behagligt sysselsatt, turvis med de andra få begifva sig till den stora folkfesten. (Forts. följer.)