Aftonbladet – 13 januari 1865, sida 1

onblads-tryckeriet, Munkbrog stan n:o 8.) STOCKHOLM den 13 Jan Sistlidne December månad har efter all sannolikhet frambragt en afgörande kris på den nordamerikanka krigsteatern till nordens fördel. Så lysande framgångar som förbundsarmån vunnit under de sednaste veckorna, sådana planmessiga och lyckliga operationer af unionsgeneralerna, som samtidigt egt rum på olika ställen af den stora krigsskädeplatsen, hafva ännu icke förekommit under de fyra förflutna åren af detta krigs historia. I Georgien, i Tennessee och Virginien hafva unionens vapen skördat trinmter, som trängt upproret till gränsen. Den krets, hvaruti sydstaterna röra sig, inom hvilken de kunna rekrytera och dominera, har blifvit betydligt inskränkt. Blott de båda Carolivastaterna och en del af Virginien äro ännu obestridt i deras händer. Och ju mindre denna krets blir, desto mindre blifva utsigterna till möjligheten af motstånd eller seger. land de segerrika unionsgeneralerna tillkommer priset härför i första rummet general Sherman. För ett par veckor sedan hörde man om honom att han jemnat fästet Atlanta i Georgien med jorden, och med 50,000 man marscherat mot södern. Ingen visste hvarthän och för hvad ändamål. Snart derefter skref han till Newyork, att man endast skulle få höra talas om honom i sydstatstidningarne ; och så gick det verkligen. Han hade brännt upp sina skepp? bakom sig, störtade sig djerft in i hjertat af det fiendtliga landet och försvann för den yttre verlden. Endast dunkla rykten om strider, som han utkämpat, om förluster som han lidit, om väldiga armåkårer och fanatiska landtstormar, som skulle krossa honom, stodo att läsa i Virginiens och Carolinas tidningar. Men plötsligen dykte han åter upp vid hafsstranden vid staden Savannah, och såsom segrare. Segerrik hade han varit äfven under sin marsch. Han hade försturt fiendtlig egendom och jernvägar 1 massa, samt tagit stort byte och många fångar. Han betecknade sitt uppträdande vid hafsstranden med en lycklig vapenbragd. Ett fäste, hvars besittning tryggade förbindelsen med nordstaternas flotta och utgör en fast stödjepunkt för belägringen af Savannah, tog han genom en rask stormning. Till och med de fientligt sinnade engelska tidningarne, hvilka lörut hånade hans täg genom Georgien såsom ett hopplöst företag af en dumdristig våghals, äro nu uppfyllda med loford om honom och beundra honom såsom en hjelte. Men den bästa vinsten af hans expedition återstår ännu att skörda. I förbindelse med unionsflottan hotar Sherman sydstaternas stora kuststäder. Savannahs fallansågs, enligt sedaaste underrättelser från Newyork, såsom säkert. — Derefter kommer angreppet på Charleston, och på detta sätt skall man söka afhugga den ena lemmen efter den andra på detta uppror, hvars hufvud man icke lyckades förkrossa vid Richmond. Men hvad som ger Shermans företag dess egentliga betydelse är, att det uppenbart icke är ett planlöst infall, en genialisk kupp af en enskild kårbefälhafvare, utan en af öfverbefälhafvaren Grant föranledd väl öfverlagd och understödd strategisk operation. Icke blott flottans närvaro vid Savannah bevisar detta, utan äfven andra kårbefälhafvares nästan samtidiga uppträdande i olika trakter. Medan Sherman genomtågade Georgien, bröto äfven unionsgeneralerna i östra och vestra Tennessee löst, skedde ett oväntadt infall i Virginien och gjordes en hotande demsnstration mot sydstaternas hufvudarme under general Lee. Och likasom hufvudändamäålet härmed uppnåddes, att hindra fienden från aw koncentrera sina skaror mot den ene eller andre motståndaren, så lyckades också hvar och en af ofvannämnda operationer. Genom demoustrationerna i närheten af Richmond förstördes en lång jernvägssträcka, som var af stor vigt för provianteringen af sydstaternas hufvudarmå. Infallet i Virginien spridde förskräckelse ända till Richmond. Östra Tennessee blef alldeles rensadt från fiender. Och i vestra delen af sistnämnde stat tillkämpade sig unionsgeneralen Thomas en fullständiare seger öfver den mot honom stående fientliga armn, än någon unionsgeneral före honom vunnit. Dessa upprepade slag kan södern svårligen öfvervinna, och de slag, som utan tvifvel vidare komma att drabba, skola ännu mer medtaga dess krafter. Bristen på folk och lifsmedel blir naturligtvis allt större, ju större område som faller i nordens händer eller afskäres från förbindelsen med upprorets centralpunkt, östra Virginien och Carolina. Om general Lees kårantörare i söder och vester blifva slagne, mäste han slutligen sjelf draga sig tillbaka framför Riehmond eller leverera en afgörande : batalj, hvartill Grant icke kunde förmå honom. Det är redan i viss mån ett tecken till förtviflan, att den redan en gång föreslagna, men då förkastade negerbeväpningen åter kommit på tapeten. Men i norden sporra de redan vunna framgångarne mäktigt till nya och afgörande ansträngningar. Shermans och Thomas segrar kommo i rätta ögonblicket, för attunderlätta den nya af Lincoin beslutade utskrifningen af 300,000 man. Ehuru Manchesterpartiet i England förl. år räddade Palmerstons minister, sedan denna förklarat sig för en fredlig politik, blir det dock: allt mer och mer klart, att detta förbund icke blir af någon varaktighet. Cobden och Brioht höria åter reda