Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 7

för att för sig sjelf, så som det brukligt var och borde vara, läsa litet ur en andaktsbok. Han satte sig vid ett fönster, som vette ut till den stora truktträdgården med dess breda gräsgångar och stora fyrkantiga källand mellan aplarne. Innan han började läsningen kom han att kasta ögat ut genom fönstret, men detta borde han ej gjort; t följden blef, att han läste i boken upp oc nedvänd. Han till och med tappade den, hvad det led, två särskilda gånger. BSlutligen tyckte bian sig hafva läst nog, fast han ej läst ett ord, lade sakta och allvarligt boken på sin plats igen, och styrde kosan till trädgården. Mörgreta satt der ensam med Carl-Johan och höll på att binda en krans af sammans vikta lönnlöf, sådana flickorna pläga bekransa bygdens gossmössor med om söndagseftermiddagarne, när de ej ha annat att öra. : Eftermiddagssolen föll rätt på henne der hon satt midt i en gräsgång. Hon hade qvar sin svarta åtsittande flädning, och en hvit hålsömskrage med långa snibbar töll ned på bröstet öfver den högringda klädningen, i stället för den vanliga korslagda halsduken. Hon hade knäet fullt af lönnlöf, bland hvilka hon gräfde, valde och förkastade mellan hvar gång hon vek ett blad till kransen och stack stjelken igenom. Hon gnolade litet på en visa som sjöngs allmänt i grannlaget då, och som visst icke var särdeles sorglig till orden, men af en vemodig ton såsom alla folksånger. (Forts.) — Frigifna slafvar. Man har noggrannt uträknat och konstaterat antalet af slafvar i Amerika, som dels blifvit frigifna af regeringen, dels befriats genom krigshändelserna. otalsumman af de i de särskilda staterna befriade slafvarne har hittills uppgått till 1,521,538.