Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 6

moder och alla leden före honom vandrat och den jag, som följt dig jemnt och alltid vill följa dig, tvingas att vandra? Nej, nej min gosse, dröm aldrig om sådant! Nej, nej min gosse! Tro mig, du! Du skall såsom ett löf osynligt falla ned till jorden. eller dö utanför främmande mans dörr, så som vi andra! Gryet skall drifva dig der till en dag, om också intet annat fanns som dref dig. Jag har aldrig trifts att lefva på dei sättet, i sådant kamratskap, äfven när det gick som bäst. Derföre har je dragit annan väg ut i verlden och tänker fortsätta på den vägen. Ja, hvart drager du? Hvart drog moder din före dig och barnen efter dig en gäng? Du skall vandra som de — tro mig! — och du skall söka som de — tro mig! — utan att någonsin finna. Tala inte så, Agatha! — Det är ondt blod i hvad du säger. sVisst folk äro skapade af ondt, idel ondt, och kunna aldrig undfly det, för de kunna ej fly sig sjelfva. Andra hafva något godt i sig och jag tror attjag, om bara du ville... Det lönar ej att tala om mig. Jag har en gång för alla gått ut från mitt folk.? Läser du nu katechesen?? frågade hon efter en stund, tvärt aforytande. Jag kan också läsa som du vet; och jag lärde och gaf det lilla jag hade till en annan, som gjorde sig bättre bruk deraf.? Ja, du har gry för mångahanda ling, sade han litet mildare än förut. Om det också inte alltid är med dig som det borde vara, så är du dock så pass, som lefnadslifvet kunnat göra dig. Det kommer mig till nytta ibland att jag lärt något mer än andra, Det är inte