Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 6

VV aft EMV TA i Mölndahl, bomullsoch ylleväfnader samt garn.. on 132,382: 1. Ordnandet af don kommunala fattigsjukvården å cffeniliga sjukhus i hafvndstaden. Denna vigtiga fråga lärer redan vid stadsfullmäktiges nästa sammanträde till be handling förekemma. Den har redan i sju års tid varit under beredning. —I Januari månad 1858 nedsattes uppå öfverståthållarembetets föranstaltande en komitå, för afgifvande af förslag till ordnande afhuivudstadens sjukvård. Denna komite, med dävarande generaldirektören i sundhetskollegium O. J. Ekströmer som ordförande samt generaldirektören M. Huss, professorerna OC. Santesson och P. J. Malmsten, förste stadsläkaren A. G. Carlson, intendenten A. Nyström och tullförveltaren L. Ahlsell säsom ledamöter, afgaf i Muj månad samma år utlåtande och förslag bland annat till ordnande af den kommunala fattigsjukvården å offentliga sjukhus. Öfver detta utlåtande hafva sedermera f. d. stadsnämnden, sundhetskolleg um, svenska läkaresällskapet och suudhetsnämnden yttrat sig. Efter redogörelse för frågans behandling allt sedan 1858 och hvad sundhetsnämnden sednast i ämnet tillstyrkt, yttrar nu stadsfullmäktiges beredningsutskott: En kommun med närmare 125,000 invånare, deraf en icke obetydlig del utgöres af fattigdomens och nödens barn, med tillgång i lyckligaste fall på 292 sjuksängar för dem af dessa samhällets vanlottade medlemmar, hvilka faila ofter för sjukdom och icke kunna eller lämpligen böra skötas i sina hem, samt nödsakad att årligen afvisa flera hundrade, som anropa dess hjelp om läkemedel och vård sådan företer sig ju, enligt hvad det här ofvan omförmälda gfver vid handen, för betraktarens öga bilden af Stockholms stad med hänseende till dess anstalter för fattiga sjukas vårdande å sjukhus. Och vid närmare granskning af förhållandet med sjelfva dessa 292 sjuksängar befinnes detsamma vara sådant, att omkring 100 afsängarne årligen uteslutande tillhandahållas för koppsjuka och bensårspatienter, andra 100 måste, derest koppsjukdomen såsom epidemi inom kommunen utbryter, företrädesvis hållas tillgängliga för derutaf angripna sjuka. och återstående 90 till 100 sängar stå endast till buds i den mån en utom kommunens styrelse stående direktion finner sig, med efterlefvande af för densamma utfärdade stadgar, kunna sådant medgifva. Det skulle sålunda under ogynnsamma förhållanden kunna inträfla, att för andra än med koppsjukdom behäftade. jemte bensårspatienter, sjuksängantalet för fattiga sjuka inom kommunen blefve snart sagdt intet. Visserligen har, såsom en af omständigheternas tvång påkallad nödfallsåtgärd blifvit förordnadt, att fattiga sjuka, då utrymme å vederbörligt sjukhus för dem saknas. eller då de icke lämplig. n kunna i egna hem vårdas, böra å norra försörjningsoch arbetsinrättningen intag utom det att denna inrättning, som blifv niserad för annat ändamål än dylika på emottagande och vårdande, genom en s gärd till väsendtlig del frångått sin egentliga bestämmelse, kan den sjukvärd, som der meddelas, i saknad af de för ett sjukhus nödiga reqvisita, naturligtvis icke blifva annat än ofullständig; — och förgätves söker den enskilda välgörenheten och omtanken, huru stor den än är, att afhjelpa det onda. En allvarlig betraktare af ett sådant sjukvårdens skick skall visserligen finna detsamma högst otillfredsställande, och hvarje samhällets medlem måste, så visst det fortfarande skall anses bland en kommuns heligaste och dyraste pligter att vårda sig om densamma tillhörande fattiga sjuka, känna sig kraftigt manad att yrka uppmärksammande åt ett sådant missförhållande och påkalla sjukvårdens ändamålsenliga ordnande, om ock stora uppoffringar derför af kommunen kräfvas. Med sådana åsigter och i betraktande deraf, att sedan provisoriska sjukhuset för omkring 32 år sedan uppfördes, folkmängden här i staden ökats med närmare 50.000 personer, utan att derunder någon väsendtlig utvidgning af sjukhusanstalterna egt rum, tvekar utskottet för sin del icke att påfordra skyndsamt vidtagande af sådana åtgärder, som för denna vigtiga kommunalangelägenhets bringande i ett tidsenligt och hufvudstaden värdigt skick må finnas af nöden. Af de två förslag, som för sjukvårdens ordnande föreligga, hufvudsakligen afseende, det ena att ordna provisoriska sjukhuset till en sjukvårdsanstalt med 250 å 300 sängar och den andra att, med bibehållande af provisoriska sjukhuset i befintlig: skick, uppföra tvenne nya, nemligen ett för norrmalm och ett för staden och sadermalm, anser utskottet för sin del företräde böra lemnas åt det sednare. Väl anser utskottet, lika med 1858 års komiterade och sundhetsnämnden, att aftal bör, om möjligt, träffas med direktionen för kongl. serafimerordenslasarettet att derstädes må, emot viss ersättning, för stadens fattiga sjuka alltid finnas tillgång på 100 sjuksängar; men äfven om ett sådant attal kan åvägabringas, ligger dock för öppen dag, att detta sängantal icke kan vara tillräckligt för norrmalm; och då nu ett oafvisligt behof for drar den kommunala fattigsjukvårdens ordnande, synes det utskottet icke vara skäligt att stanna vid provisoriska åtgärder utan fatta sådana beslut att åtminstone det närvarandes och den närmaste framtidens. behof och billiga anspråk varda uppfylida; och detta skulle icke blifva förhållandet, om så anordnades, att vid de säkerligen icke sällan inträffande tillfällen, då serafimerordenslasarettet icke lemnade utrymme, fattiga fe