Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 6

otåligt till och började på nytt att med sitt hvisselspel kalla honom. Hon hade i natt sina långa, svarta hårflätor lagda i krans omkring hufvudet. Kunde han icke se att hon var vacker, medan hon stod der och drömmande väntade på honom?... ?Jag har länge väntat dig?, sade hon, då han kom fram till henne vid elden. Jag kan bli galen af att tänka på det!? Låt då bli att tänka på det?, sade han. ?Hvar menniska har något, som hon inte vill tänka på.? Vi tänka bryta in hos husbonden i Öfre Prestsäter i morgon natt. Vi veta att han i dag har fått hem de många pengarne; och der finnes silfver och mycket annat mera dessutom.4 Nu glömmer du, hvem du talar till.4 CHvar och en fär taga sitt — hvad honom bäst lystert, sade hon utan att akta på hans ord; och jag tar mitt, jag — du förstår hvad jag menar.5 sDet är inte din mening detta, Agatha! Inte skulle du vilja göra mig olycklig och inte kan du ha någon glädje af att se i mig en sådan en, som du är? Har du något att klaga på hvad jag är?? frågade hon och såg på honom med en underlig blick, på en gång oförvägen och nästan blyg. Jag tänker att jag har varit en mö, så god som en annan. Jag tycker du skulle ha intet att klaga på.? Han aktade icke att svara härpå. I stäl let sade han: Du ger honom väl inte lot till slikt, som du nämnde? Tänker du jag tagit någon makt öfver honom, bror din. Jag vämjes åt honom. Han liknar dig, jag ser det — men derföre skyr jag honom dessmera. Det är ömk att se!