Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 5

STOCKHOLM den 12 Jan. Handelsoch sjöfartsfördraget med Frankrike. Rörande denna vigtiga sak, som nu står främst på dagordningen, och hvars lyckliga bringande till en snar lösning är af så utomordentlig vigt för vår handel och sjöfart, läser man följande märkliga yttrande i den bekanta engelska veckoskriften Economist för den 7 dennes: Alltsedan hösten 1863 ha underhandlingar varit i gång om ett handelsoch sgjöfartsfördrag mellan Frankrike samt de förenade rikena Sverge och Norge. Detta fördrag står nu på punkten att afslutas. Sverge och Norge äro de enda europeiska länder af någon betydenhet, hvilkas fartyg i direkt fart på Frankrike äro i detta sistnämnda land underkastade den öfverdrifna tonnageafgiften af 4 francs 50 centimes. Franska fartyg äro helt och hållet befriade, och andra länders fartyg betala endast en ringa afgift per ton. Till på köpet måste trälaster erlägga en förhöjd afgift, då de anlända i andra än franska fartyg. Det förefaller verkligen ganska besynnerligt, att en sådan sjöfartsidkande nation som svenskarne och ännu mera norrmännen skulle bli de fallra sista att begagna sig af illfället att befria sig från en undantagsbehandling, som haft ett mycket menligt infly ande på deras sjöfart och inom kort skall helt och hållet förqväfva den, hvad Frankrike beträffar, om detta förhållande får fortfara. Befrielsen från tonnageoch differentialafgifter verkar såsom en hög premie för franska fartyg och har framkallat en ärligen tillväxande flo:ta af fartyg, som särskildt lämpa sig för sjöfart på norden. Denna flotta skulle aldrig ha kommit till, om Sverge och Norge hade afslutit sitt fördrag med Frankrike några år förut, hvilket skulle ha medfört nedsättning i tonnageafgifterna och afskaffande af differentialafgifter. Det är svårt att förklara detta dröjsmål, enär Sverge och Norge ha allt att vinna — till och med mer än nå got annat land till följd af deras handelsflottas betydenhet — och ingenting att förlora på ett fördrag med Frankrike. Den enda förklaring af saken är att söka i Sverges kända envishet att bibehålla en protektionistisk tulltaxa. Frankrike är naturligtvis icke böjdt för att befria den svenska sjöfarten från tonnageafgifterna, så länge som hvartenda franskt industrialster är underkastadt en öfverdrifvet hög tulliSverge. Protektionistintressetf tyckes vara mäktigare der än i något annat land och tillräckligt starkt att göra om intet hvarje försök att befria folket från det beroende, hvari det hålles af några få manufakturister. Skyddssystemet är 1 våra dagar allmänt utdömdt, och frihetens tidehvarf nalkas skyndsamt. Ingenstädes är fri handel mer af nöden än i dessa nordens isolerade och glest befolkade länder, der hvarje skyddad industri antager karakteren af ett monopol, i samma mån kon kurrensen saknas inom landet. Hvarje skyddande tull blir således en proportionerad skatt, lagd på hela samhället endast och allenast till manufakturisternas förmån. Det är högst förvånande, att Sverge kunnat länge bära denna beskattning till råga på alla andra bördor, utan att ha för länge sedan blifvit ruineradt. Det skulle tyckas vara helt naturligt, att talrika finanskriser skulle jnträffa i följd af ett så förvändt system och att det land, der det är rådande, skulle befinna sig i iständig brist på penningar, erforderliga för berättigade ändamål, då nästan hela dess kapital och det mesta af dess utländska och inhemska kredit användes på manufakturer, som stödja sig, icke på sunda beräkningar samt ett naturligt och ekonomiskt bedrifvande, utan på den vinst, som uppkommer genom skydd — det vill säga skatt på komsumenten. Om man besinnar, hvilka stora fördelar England och alla länder, som maer eller mindre ha följt dess exempel, errhålla af den fria trafiken med den öfriga verlden, måste Sverge och Norge lyckönskas öfver utsigten till att få irångå en handelspolitik, hvilken är en hållhake på deras rika naturliga tillgångars jemna utveckling. Så snart industrien och sjöfarten blifvit fullständigt befriade från denna tunga börda, skola dessa länder höja sig till en grad af välstånd och pehuniärt oberoende, som hittills varit okänd för dem, och den regering, som tager ett afgörande steg i denna riktning, sk:all göra sig förtjent af två na tioners varmktiga tacksamhet.?