Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 2

heter öfver dem. Slutligen rann sinnet på Gunerus och han vände sig hotande mot Niklas under yttrande: Tro dig inte till att komma min lie på tio steg när, för den är väl så skarp och god, som kvifven min, du vet! Niklas smög bort under högljudt skratt och yttranden sådana som dessa: Piska tre, så han sturskas öfver vifvet silt! De äro just som ett spadervif, de två. Har någon sett om hon är skurad i dag, Abla? Ja, hon är då, hända hvad som vill, inte svartare än han, i allt fall! Dricka, öl, kaffe med dopp och bränvin med tilltugg vankades flera omgångar; och vid slutad dag gingo alla upp till boningshusen och här var nu storiraktat anordnad. Då de kommo ut efter slutad aftonmåltid var den milda ssmmarnattsskymningen redan inne och under den allmänna förvirringen stötte den ene mot den audra, der de trängdes om att komma ut genom grinden. Nej, se nu, nu tog han henne rent om lifvett, sade Niklas. Ja, jag sätter min klocka upp emot ati han kysste henne! ÅD, tig du! sade Erik, som väl såg Gunerus mena icke Abla. Han kysste så pass gerna henne, som han kysste den store grå Uilsön. Men nu var det Gunerus omöjligt att icke le, så ursinnig han än gick på både Niklas och den stackas tösen, som framkallat den nes elaka anspelningar. Ja, han mätte både se och instämma med Erik, att han ansåg Ullsön? likare att kyssa; ty icke heller han hade sett att den förkastade ungtösen gick bredvid. Nu fick han dock bli varse det: ty med händerna för ansigtet började Abla storskrika af ondska eller af hjerteqval, hvilketdera är ej godt att afgöra. Slutligen sprang hon tvärt ifrån dem upp på det