Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

la a, PO VV MI, CHC VIDKII idubbelt mot året förut. UTRIKES. e FINLAND. Om de ryska sedlarnes gångbarhet såsot lagligt betalningsmedel har en kungörels af guvernören öfver Wiborgs län blifvit u färdad, hvilken, med åberopande af e skrifvelse från generalguvernören af den 1 Dec., meddelar ?att ryska sedelmyntet for! farende bör emottagas såsom gångbart be talningsmedel?. i Helsingfors Dagblad anmärker i anlednin, häraf: Å Då denna kungörelse innebär en lag förklaring, hvilken endast kan utfärdas a hössta regeringsmakten, och då den dess utom åberopar en skrifvelse från general guvernören, så måste man antaga att der grundar sig på något beslut af regeringen ehuru något sådant ännu icke blifvit af se naten publiceradt i vederbörlig väg, såsom Jmed en lagförklaring bör ske för att der Iskall vara giltig. Det skall väl dock icke Idröja länge, innan det blir klart huru här. med förhåller eig.? FRANKRIKE. Revue des deux mondes har i sitt sista num. mer gjort kejsar Napoleons inre och yttre politik år 1864 till föremål för en kritik. som är i många punkter sann och träffande, churu nämnde tidskrift, som bekant, står i systematisk opposition mot kejsardömet. Vi meddela här tullständigt de anmärkningar, som göras om Frankrikes bållning i dansktyska frågan. ?Det kan icke finnas det aflägenaste tvifvel om?, säger författaren, hr E. Foreade, ?att man endast och allenast ville arbeta Preussen i händer genom att lemna Daumark i sticket. Det ansågs i Frankrike som en utomordentlig statsklokbet, att den så kallade nationalitetsprincipen framdrogs i frågan om hertigdömena, och en sådan politik ansågs derjemte mycket slug, emedan man till en viss grad ämvade understödja förbundets mellanstater, genom hvilkas bistånd man trodde sig kunna hålla Österrike och Prcussen i schack. Vi se nu, hvartill allt detta ledt. De olyckliga danska slesvigarne äro bragta till den ytterlighet, att nödgas med fruktlösa klägomål vända sig till konungen af Danmark; Preussen tänker alldeles icke vidare på den nationella frågan, utan åberopar sig ifråga om her:igdömena endast på eröfringens rätt och på den diplomatiska rätten med hänsyn till den afträdelse, hvartill Danmark tvingades i fredstraktaten; mellanstaterna ha icke varit i stånd att upprätthålla förbundets ockupation af Holstein tills frågan om arfsföljden blifvit afgjord; Sachsen och Hannover ha måst finna sig i den kränkning, att Preussen i befallaide ton och med en kort frist uppmanade dem att draga sig undan; de emä staternas ministrar experimentera åter med en af dessa konferenser, som tid efter annan hållas än i Bamberg, än i Wirzburg, men numera endast väcka åtlöje, emedan de aldrig fört till det minsta resultat; hr v. Bismarck är de facto herre i hertigdömena, och för såvidt han samtycker att lemna den nominella suveräniteten till en eller annen pretendent, så skall det ske först få han af den gynnade kandidaten fått svart på hvitt på att Slesvig och Holstein i miitäriskt och maritimt hänseende blifva preuspiska vasalländer. En sådan situation kommer en ovilkorligt att tänka på det beskydd, som Ludvig XIV, till och med Ludvig XV ch slutligen Napoleon I lemnade de tyska staterna af andra rangen för at försvara lem mot deras måktiga och rofgirigg granwar. Ponken ledes rent ut eogdt på Rhenörbundet; men hur det är möjligt att nåson på allvar kan sysselsätta sig med en så egirig plan vid slutet al en diplomatisk ihet, som började med det hittills erhörda, att man uppenbart och skonslöst vek en makt af andra rangen, som egde törsta kraf på Eurcpas och framförallt rankrikes välvilja på grund af sin frisintet, sin tapperhet och sin trohet mot de nternationelia förpligtelserna? Huru än hela enna sak vändes och vrides, är det dock lart, att man åter låtit Preussen, som i ett allt århundrade haft en så obetydlig plats Europas råd, inlaga en stormakts politiska ällning oeln utveckla en stormakts militära erksamhet. SPANIEN. Från Madwid berätas, utt två vigtiga lagrslag blifvit väckta i senaten, det ena önvar meddelande till cortes al alla de handhear, som röra införlifvandet af San Doingo samt kriget derstädes; det andra yPar, dit regeringen med kraft fortsätter perationerna mot resningen derstädes. Drottuingen hade den 31 Dec. underteckit ett dekret, hvaruti 55 senatorer utnäm18. Cortes svarsadress på trontalet omnämner med ett ord stridigheterna med Peru. Regeringen har beordrat fregatten Nuaneia att afgå till Stilla Hafvet. Tidningen Bolsa finner det obegripligt t exkonungen Frans 1 af Neapel ännu rtfar att hafva ett sändebud i Spanien, m kallar sig Båda BHiciliernas charge uffaires. ?Hvar finnes väl, frågar Bolsa, rans II:s konungarike? Står han ej på deles samma ståndpunkt, som alla andra atta furstar? Huru kunna hans represenner väl ännu på officielt sätt mottagas i anien ? IPALIEN. Italie berättar, att markis Federigo della Vere. Seneral vid artilleriet nrinsganas af