Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 3

— Henrik Johan Ilolmberg, inspektör tör fiskerierna i Finland, ledamot af tinska veskapssocieteten, har efter ett långvarigt bröstlidande den 23 December på aftonen slutat sin skiftesrika lefnad i en ålder at imemot 47 är. Helsingfors Dagblad yttrar följande om den altlidne : Det är icke många finnar, hvilka under sitt lif undergått så många vexlande öden som Holmberg, och ehuru lyckan sällan nog visat honom en leende uppsyn, men deremot bekymren för da gen ofta lagt sin tunga jernhand på Lans skuldror, visste han bjuda motgångarne spetsen och framgick med gladt sinne ur alla de vedermödor af diverse slag han utstått. Det låg uti Holmbergs karakter något rastlöst, oroligt, som dref honom till att för sig uppsöka andra vägar än de vanliga, kasta sig i äfventyr, mätta sitt begär efter omvexsling; och med samma ifver, som han i går nedlade på att ströfva kring Finland för att lära känna dess mineralrike och fornminnen, med samma ifver hängaf han sig i dag åt att vid Hollands och Norges kuster studera konsten att inlägga sill eller åt att i de rysk-amerikanska kolonierna uppsöka stenkol. I början af 40-talet inträdde Holmberg såsom extra tjensteman vid bergsstaten i Finland; då man några år sednare begynte hysa förhoppningar om att i inland påträffa guldgrufvor, reste Holmberg till Siberien för att derstädes inhemta kännedom om guldvaskerierna samt egnade efter återkomsten några år till att i Lappmarken förgätves söka uppspåra en rikligare tillgång på denna ädla metall. Sednare gjorde han flera och omfattande resor kring landet i mineralogiska och etnografiska ändamål och hemförde rika samlingar. Kommo så hans resor till Kalifornien, Sandwichsjarne och Sitka, hvilka voro rika på mångahanda ifventyr. Vidare hane många resor i och för piscikulturen och dermed sammanhängande fråsor. Under allt detta egnade Holmberg sig med fver åt vetenskapligt författareskap, hvarom flera itgifna arbeten och vetenskapssocietetens akter ära vittne, och mot slutet af sin lefnad åt den efattning han sednast innehade, och 1 hvilken jan inlagt mycken förtjenst. Ett klart förstånd örenadt med mångsidig bildning gjorde Holmerg till en icke vanlig företeelse i vårt land, och tt gladt lynne, en redbar karakter förvärfvade ionom umgängesvänners vänskap och aktning. Jen aflidne öfverlefves af enka.