Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 2

sten för, hade vändt sig till en ung herre och halfhögt sagt i det de redo bort: ?Sec der, äkta asiatiskt blod ! — detta allt var något, som han till punkt och pricka kunde tala om och förvåna hela verlden med när han kom tillbaka till Prestsäter. Margreta satt rent förundrad. Mest undrade hon på, hvad den mamsellen menat med det asiatiska blodet. Hvad kunde hon mena med det?4 frågade hon. Hon mente väl något vackert, svarade Gunerus muntert. Men jag sturskas inte för det! Nej, du! sade Margreta; hon mente allt något annat. Men hvad det var, det teg hon med. Emellertid kunde Gunerus Friberg ej annat än sjelf undra öfver den stora och oförväntade framgången och tänka att något vidare skulle komma derefter. Han visste väl, att här bland dem, hos hvilka han nu vistades, stod hans föraktade börd som en mur på alla kanter, hvilken skiljde honom från anseende och uppkomst, och derföre började han uppkasta den frågan, huruvida det ej fanns andra, högre förhållanden i denna vida verlden, der en menniskas börd ej räknades henne till last och nesa, utan der hon kunde med egen förtjenst afskndda sig förfädrens vanära. Detta tänkte han, om just ej i samma form, ty allt låg ännu formlöst för honom; men det drog dunkelt förbi hans inre syn som oflast, och kom honom utt känna en lidelsefull brinnande åtrå efter att liksom klättra uppföre denna verldens höjder. Ja, han ville åtminstone kapplöpa med dem, som här ansägo sig stå a högt öfver honom. Det var icke fråga om dem, som utgjorde hans närmaste omgifning; ty af dem njöt han aktning nog; en slags för