Aftonbladet – 9 januari 1865, sida 1

Stockholm den 5 Januari 1865. J. Er. Fröberg. tf Underrrättelser från Danmark. n! Om det mya grundlagsförslaget innehåller I veckobladet ?Danmark? följande betrakn I telser: ?Före julfferierna framlade regeringen för riksrådet ett Utkasttill en reviderad grundellag af den 55 Juni?. Dermed har ögonblicelkets brännamde fråga kommit på dagordninIgen. Skilnaden mellan grundlagen af den 5 Juni och det framlagda utkastet till äni drad grundlag vidrör väsentligen två punkter: Landsthingets sammansättning och beskattningsrätten. De bestämmelser, hvarigenom i grundlagen iaf den 5 Juni i dessa båda punk-Iter skulle ämdras, äro företrädesvis lånade ? I från författningen af den 18 November, öf. ver hvilken en så olycklig stjerna lyst ända -I från dess födelsestund. Det nuvarande rikst) rådets landsthing med sin höga valcensus och sina konungavalda medlemmar skall öfverföras till grundlagen af den 5 Juni. Med afseende å andra punkten, beskattningsrätten, är skilnaden större både från grundlagen af den 5 Juni och författningen af den 118 November. På det hela lutar utkastet i ; I denna punkt åt sistnämnde författning, ehuru ur Junigrundlagen är upptaget stadgandet, att finanslagen kommer först till Folkethinget, men för öfrigt kringskäres detta things beskattningsrätt genom tre bestämmelser, nemligen först att finanslagen skall gälla två år i stället för ett, och vidare att stadI gandet om ett gemensamt utskott från båda TIthingen, som i händelse af olika åsigter skall lafgöra frågan, är upptaget från NovemberI författningen, (hvarigenom starkt inflytande kan utöfvas på Folkethingets myndighet), Isamt slutligen genom den för det nya utkastet egendomliga bestämmelsen, att konungen kan vägra att sanktionera förhöjningar och tillsatser, utan att lagens giltighet derigenom förminskas. Den allmänna meningen är, att åtskilliga af dessa bestämmelser blifvit intagna, för aft ha något att pruta på; och detta torde måhända gälla alla de förslag till ombildning, som angå beskattningsrätten. Det egentliga tvisteäplet blir då landsthingets sammansättning. Och i denna punkt bebådar venstern? ett härdnackadt motstånd, medan centern (de national-liberale) är villig att förlika sig med regeringen eller rättare göra gemensam sak med den, då detta parti ej mindre än regeringsmännen fruktar ett af ?bondevännerne? beherrskadt landsthing. Sålunda skall den strid förnyas, som uppblossade i anledning af riksrådets nyss vidtagna ombildning till en, under genom freden förändrade förhållanden beslutande representation, och hvari venstern? drog det kortaste strået motregeringsmännen o? professorspartiet. Striden ser till och med ut att hädanefter bli ännu häftigare. För vår del önska vi icke endast frihetens bevarande, utan äfven att se den statsborgerliga jemnlikheten mellan de olika samfundsklasserna genomförd, och vi dela öfvertygelsen att danska folket har en temligen ung kärlek till statsborgerlig frihet, men en gammal kärlek till statsborgerlig jemnlikhet. Emellertid är nu något i fara, som är vigtigare än både frihet sch jemnlikhet — nemligen det folkliga elementet. Frågan gäller icke om danska folket skall lefva på det ena eller andra sättet, utan om det skall finnas ett danskt folk eller icke. Först sedan det är säkert — och svaret derpå kan näst Gud endast sjelfva folket gifva — att danska folket skall fortfara såsom en länk i den europeiska kedjan, så följer det enda sätt, hvar I det enligt sin natur kan bestå af sig sjelft. Men för att folkets tillvaro må kunna bevaras, fordras att viicke inärvarande tidpunkt sönderslitas eller ens hindras genom tvister om formen; om denna blott är dräglig, så är den alltid bättre än den yppersta form, som kan nås på årslånga omvägar. Vi behöfva ett fast tillstånd; deri skall vår öfverlägsenhet bestå, medan ett virrvarr hotar våra tyska motståndare i fråfen om arfsföljden i hertigdömena och om ysklands författningsförhållanden, hvilka nu äro oupplösligt intrasslade. Hinna vi snart till ett för våra olika partier någorlunda drägligt tillstånd, så är dermed en väsentlig seger vunnen i vår, trots freden af den 30 Öktober, ännu fortgående strid med Tyskland.? Rörelsen till förmån för grundlagens af den 5 Juni 1849 okränkta bibehållande synes tillväxa. Sist hitkomna nummer af Morgonposten omförmäler såväl från en jutländsk valkrets som från Sorö Amts första valkret: samt från Stege valmansmöten och adresser till riksdagen, yrkande att nämnda srundlag måtte i sitt ursprungliga skick och omfång vidmakthållas såsom Danmarks enda författningslag. Likaledes hafva, å ett af jolkethingsmannen för Sorö fjerde valkrets Disen utlyst och talrikt besökt möte, inbjularens skarpa kritik af den nuvarande Tezeringen och försvar för danska folkets pafvisliga moraliska rätt att få grundlagen if den 5 Juni i dess ursprungliga skick tillaka? afhörts utan ringaste gensägelse och uttalandet rörande grundlagen mottagits med nögljudt bifall. Det anmärkes, att flera at eaktionens mera framstående personligheter oro tillstädes. he. JSamma blad tror sig veta, att den ultraeaktionära organen Kronen? ej för allvar fträdt från skådeplatsen. Dess redaktör, ir Gräne, lärer skola resa till Berlin för att öka omstämma mera ansedda tyska blad till ördel för en personalunion. E. o. docenten i statsekonomi J. L. C. Tolst är utnämnd till professor i sagda läroimne vid Köpenhamns universitets rätts. ch statsvetenskapliga fakultet. Orla Lehmans broschyr Om Aarsagerne il Danmarks Ulykke? har redan upplefvat ju upplagor. Grundlagen af 1849 upphäfde alla förerädesrättigheter, som enligt den tidigare agstiftningen åtföljde adelskap, titel och ang, men rubbade för öfrigt ej dessa antiverade dyrbarheter, Särskildt af titlar har — anmärlkar vaanlahladat Tlanmanl FRE