Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 4

Danan Utländska posten. Det hemliga rådet i Frankrike, hvari prins Nopoleon nyligen blifvit utnämnd till medlem och vice president, består nu af följande personer: president kejsaren sjelf, vice president prins Napoleon, Troplong (senatspresident), hertig Morny (president för lagstiftande kåren), finansministern Fould, justitieoch kultusministe.n Baroche, ministern för det kejserliga huset och de sköna konsterna marskalk Vaillant samt senatorerna hertig de Persigny, grefve Walewski och Magne. De aflidna medlemmarne, kardinal Morlot och marskalken hertigen af Malakow ha ännu icke fått några efterträdare. De officiösa franska tidningarne ha inledt sin verksamhet på det nya året med en mängd häftiga anfall mot den påfliga regeringen, som beskylles att låna sitt öra åt angifvare och spioner samt vara en vigge i händerna på ett litet kotteri, hvars vanvettiga tendenser ogillas af den katolska kyrkans biskopar. Genom ett dylikt beteende, heter det, undergräfves disciplinen inom kyrkan, och de franska biskoparne uppmanas att häfda sin värdighet i förhållande till Rom. Det är tydligen den kejserliga regeringens afsigt att åstadkomma on brytning mellan det högre franska pre te:skapet och Rom, och denna plan har säkert goda utsigter att lyckas, då flera af de högsta prelaterna redan äro vunna härför. Franska utrikesministerns organ, L2 France, betecknar kejsar Napoleons svar på diplomatiska kårens lyckönskan nyårsdagen såsom ett nytt vittnesbörd om, att den kejserliga regeringen följer en fredlig politik och hellre vill lösa de politiska frågorna med moderation och rättvisa än afhugga dem med svärdet. Europa kan derföre — menar tidningen — blott på ett sätt besvara kejsarens ord, nemligen med en afväpning. Enligt underättelser från Grekland af den 26 Dec. yrkade alla partier på grefve Sponnecks aflägsnande; men konung Georg har förklarat, att h n ej ämnar skilja sig från grefvem utan hellre med honom lemna lanet. Grefven tros komma att blifva af danska regeringen utnämnd till danskt sändebud i Grekland. Den sednaste ministerkrisen i Athen hade uppkommit i följd deraf, att konungen utnämnt Kalergis till sin öfverstallmästare, utan att rådgöra med sina mirvistrar rörande denna utnämning. Från Förenta Staterna ingå postdagligen nya underrättslser om unionsvapnens framgångar och rebellernas nederlag. Hood har lidit det ena nederlaget efter det andra och skall i de gednaste drabbningarne tillsammans förlorat omkring 12,000 man och 50 kanoner. Han hade dock slutligen lyckats slå pontonbroar öfver floden Tennessee och fört återstoden af sin starkt medtagna här i såkerhet. — Rebellerna, s m förföljdes af unionshärens kavalleri, hade anländt till Pulaski. Unionsgeneralen Thoms hade med sin hufvudstyrka anländt till Columbia. — Shermans tre första anfall mot Savannah hade blifvit tillbakaslagna. Äfven rebellgeneralen Breckenridge hade blifvit slagen af unionsgeneralen Stoneman samt dervid förlorat nästan hela sin artilleripark. En annan rebellafdelning under Lyons befäl hade likaledes blifvit slagen på flykten. Unionsamiralen Porter hade med sin af 150 fartyg bestående eskader, som förde 24.000 man trupper ombord, anländt framför fästet Fisher. Man tror att afgörande krigshändelser komma att tima i Georgien och Norra Carolina i stället för vid Richmond.