Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 2

kärleksfullt om halsen, hon icke förmanade honom att komma nykter hem, hvilket hon sjelf tyckte vara det allrastörsta tacksamhetsbevis hon kunde ådagalärga. Denna resa företogs i medlet af Mars. Snön läg ännu jemn och kram, och på tredje dagens morgon väntades de resande tillbaka, ty vanlig: är att hemfärden sker under natten, i inscende till hästarnes uthvilande öfver der dagen som tillbringats i staden. Margreta gick ut och in i stugan, derv hon dukat ett frukostbord och framsatt varm, fykande potates, varm pannkaka med stora hugonklumpar på, ölost och sandost. Flaskun hade hon ej heller glömt. Hemkomstsupen var väl foörtjent. Hon småmyste och såg med förnöjelse på allt, tills hon slutlien tyckte att det började draga ut på tiden. Hon gick ut på Huggbacken, för att höra hvad Erik tänkte om saken. Käre Erik! Hvad tänker du? Tänk om de kört ned i nägot af de små kärren. Skulle en tänka det! Var det likt sig! Nej då. Han klöf en bjelke och kastade undan den ena hälften. j Hon stod och såg på honom huru trygg och stark han såg ut, och hon tyckte nästan alt hon icke kunde bli annat än trygg sjelf bara af att se på honom. Ja, fortfor hon, men om det så har varit svall i Bö-klefvarne, och de ha kört i märker och oreda... cAh, kära matmoraX, sade han och lät yxan sjunka. Men mer sade han icke, och då förstod hon att han tyckte det vara så sjäpigt att han icke kunde säga något mera. Och hon sick lugn in. Men Erik höll ännu yxan uppe, han stod allvarlig och såg efter henne. Han ville