Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 2

denna resa; ty dessa långa byfärder met plank om vintrarne, bestående af tolf til femton foror på en gång, äro alltid en star! frestelse till öfverdåd för de resande, båd vid sjelfva målet och alla de mångfaldig: ställen der det skall rastas. Men hon in åg att mannen skulle kännt sig djupt för fördelad, om svärfadern cj betrott honon detta uppdrag. Väl hade hon invändt, at hon ej trodde att hans helsa skulle stå u med en sådan strapats: men då ingen lyss nade dertill, så lät hon saken på Guds mak ha sin gång. Utsigterna voro också bättre än vanligt ty hans gamla frestare hade först under hel den långa sjukdomen hållit sig på afstån och sedermera ej heller sökt komma i någo erskildt samqväm med honom. Sjelf hud han icke sökt dem, icke ens yttrat en läng tan eller saknad etter dem, oaktad: tillfäll att inleda de gamla suplagen ofta kund varit nära till hands. Vid de stora gästa buden under efterhelgen, der de gifta män nen något hvar till öfverflöd njutit af et gladt lags frikostighet, hade han varit så för sigtig och återhållsam, att han någon gån; vid afskedet med ötverlägsen styrka kunna hjelpt sjelfyv riksdagsman upp islädan. Ocl , då hade Margreta varit så öfverfull a lädje, att hon icke vetat sig någon råd nan hon fått komma på tu man hand me in man och tacka honom för hans öfverdå diga skicklighet, följden al denna nykterhet var äfven at Herlog blef, man kan väl icke säga mil dare, ty han var alltid mild, men rimligar och kärleksfullare mot henne samt mind misstänksam och oförståudig i afseende : 20ssen. Det hade varit så godt emella dem, att då hon nu vid affärden följde ho nom ut på förstagutrappan och tog honon