Aftonbladet – 7 januari 1865, sida 2

t L län al 1vVv IHlNloFoucr UuVJllalp. Pesteståndets ställning. Red:n af Östg. Correspondenten har emotgit från en utaf vårt presterskaps utmärkre medlemmar efterföljande tänkvärda upp-! ts: Den satsen, att presteståndet representer kyrkan, har på sednare tider bevisats ra hvad man kallar en paradox. eståndet mera än öfrige stånden represenrade kyrkan, skulle man hafva svart att rklara, huru religionsfrihetslagstiftningen ed dess konseqvenser kunnat komma till ånd, då presteståndet, längt ifrån att taga itiativet, motsatt sig de allraflesta föränringar, som under sista tiden blitvit beslude och vidtagne i hvad som af ålder varit g och bruk inom kyrkan. Presteståndets eto har befunnits vara alldeles kraftlöst i :åga om lossandet af de band, som ansetts ara till hinder för tidsutvecklingen. Med ller mot preståndets vilja har frihetssträfandet gjort sig gällande inom lagstiftningen fven på det kyrkliga området, i full öfvernsstämmelse med protestantismens princip, om icke tål att presten beherrskar k tan inrymmer åt laici, församlingen, tillbörigt inflytande, hvarförutan kyrkan skulle telna i sina former och dogmer. Presteståndets ställning vid riksdagen är åledes icke afundsvärd. Det fordrar, såsom örr, att lekmannastånden och regeringen skola respektera dess konservativa tillgöranlen; men med denna sin fordran framkallar let endast nya bemödanden att minska prestens yttre makt, och tidsmedvetandet vill ;j medgifva honom, såsom pant, nägon anvan makt, än den som ligger i en rätt upp-. fattning och ett rätt begagnande al den evanFör öfrigt vill man hos presten endast se medborgaren. En riksdagstalare från riddarhuset tillät sig vid ett möte yttra: Om kyrkan och presterskapet skola kunna räddas, så måste Häri ligger mera sanning, än mången tror, ty derhän har det kommit att mycket kyrkligt bringas å bane och beslutas vid riksdagen endast derföre att presteståndet icke vill det. Skulle man väl tro, att tidsmedvetandet vill, attt. ex. nattvarden opåtaldt skall få utdelas af hvem som helst, och likväl efslogo de tre öfrige stånden preståndets inbjudning om peliske predikarens kall. presteständet från riksdagen. sakramentslagens bibehållande? I den antagna lagen om kyrkans representation på kyrkomöte måste derföre hvarje kyrkans vän motse en för kyrkan och dess presterskap lyckligare ställning, dock under förntsättning, att presteståndet genom representationsreformen med de öfrige stånden afträder från riksdagen; ty klart som dagen är, att riksdagen icke, såsom antaget är, skall till kyrkomötet skjuta ifrån sig de kyrkliga frågorna, sålänge presteståndet uppträder vid riksdagen. Kyrkomötets betydelse är derföre så helt och hållet beroende af den politiska representationsreformen, att kyrkomötet utan denna nedsjunker till en rådplägande komite under riksdagen, eller under presteståndet. gare. Här visas huru den ena honom iden. länge legat på hans hjerta. a I FÖRE Om preyrkan, Detta inser hvarje prest, som med oförvillad blick öfverskådar ställningen, detta synes presteståndets majoritet hafva insett, om man får sluta dertill af presteståndets cirkulär till Clerus, så olikt itonen sina föregånförändringen efter den andra ikyrkans former beslurats emot presteståndets vilja, men ända säges här, att presteståndet ej vill klaga öfver tiden, att det ej vill anse detta tidens frihetssträfvande obefogadt, uppmanande presterskapet till ett troget uppfyllande af den evangeliske predikantens åligganden, tåligt Tförbidande hvad Herren vill med mensklighetens väldiga arbete för utvecklingen af lindividens rätt inom stat och kyrka. Hvarje rättskaffens och sann kyrkans tjenare bör nogsamt taga all detta i öfvervägande. Skadar den politiska ställning, som preste. ståndet nu innehar, hans stora och ansvars: fulla uppgift som kyrkans tjenare, så ålägge icliga förbindelser attitid frånträde Ins. af denna uppsats har icke velat låte året gå till ända, utan att uttala hvad som —8—