Aftonbladet – 7 januari 1865, sida 1

Article Image
; nan han skulle hafva fyllt sitt 30:de år.7 — Göteborgs läkaresällskap hade i onsdag jafton sammankomst, dervid till sällskapei ordförande för innevarande år utsågs d J. C. Lundblad, hvarjemte till sällskaps sekreterare enhälligt ätervalces dr E. Hey man. Vid tillfället beslöts att sällskapet I högtidsdag skulle firas den 14 dennes, der vid högtidstalet hålles utaf afgående ord föranden dr A. Langell. —— — Om den af hrr I. Hallström och J Ginther i Göteborg gifna konserten skrifve i Göteborgs-Posten för förl. torsdag. ?Den musikaliska soir, som i gär aftor var af prof. Jul. Gänther och hrivar Hall ström arrangerad i läroverkets festsal, va en bland de intressantaste musikaliska till ställningar, som på länge egt rum i vår stad Soiren inleddes med en qvintett med köl ur Mozarts ?Titus?, hvarefter en af Stock. holms yppersta musikilskarinnor (elev a prof. Ginther), som för tillfället vistas staden, sjöng en sopranaria ur Marschners Hans Heiling?. Sedan härefter Mozarts bekanta Andante för Violin spelts af dir. J. Czapek, med vanligt smakfullt och känsligt föredrag, sjöng den inom vårt samhälle högt uppburna musikälskarinnan fru Euphrosyne Abrahamson, född Leman, vid för tillfället ypperlig röstdi-position och med glänsande verve, en aria ur Verdis ?La Traviata?. Härmed var soirens 1:sta afdelning slut. Dess 2:dra afdelning utgjordes af balladen Herr Hjalmar och Skön Ingrid?, orden af prins Oscar, till hvilken hr Ivar Hallström satt musik. Man fick här göra bekantskap med en komposition af högt musikaliskt värde, lika gedigen som genialisk. Detintressanta musikverket, förträffligt inöfvadt och väl utfördt af både solister och kör, åhördes med största intresse från början till slut; isynnerhet anslående var inledningen med dess karakteristiska körer, duetten mellan Ingrid och Hjalmar, elfdrotiningens sång och elfvornas kör samt de på flera ställen förekommande körer af Hjalmars svenner. Soirn bivistades af ett så talrikt auditorium, som lokalen beqvämligen kunde rymma, troligen mellan 6—700 personer. Efter dess slut framropades hr Hailström och helsades med lifliga applåder. En allmän önskan hördes uttalas, atttillfälle måtte kunna beredas vår publik att ännu en gång få åhöra hr H:s intressanta tonskapelse.? Om :hr Ivar Hallströms komposition, Herr Hjalmar och skön Ingrid4 yttrar Göteborgs Handelstidning : Hr Hallström synes oss med nämnde verk hafva tagit ett betydande steg framåt såsom kompositör. Man återfinner här samma så att säga nordiska grundstämning,som i Gades tonsättningar är den förherrskande, på samma gång hr Hallström derjemte presterat tillräckligt egendomligt, för att framstå såsom en sjeifständigt skapande tondiktare. Melodiens ström flyter osökt och klar, och musiken i dess helhet är alltigenom ett lyckligt funnet, stegradt uttryck artextinnehållet, ett troget öfverförande på tonernas språk af det vackra poemets skildringar vare sig af den nordiska naturens storartade sceneri, af elfvors, skogsråns och vattenandars hemlighetsfulla midnattslif, af neckens vemodsfulla klagan, der han förrådd, försmådd, förskjuten, sin sorg på harpan slår, eller af skön Ingrids och riddar Hjalmars kärlek, af ungmöns på ofärd tydande drömmar, af den stolta riddarens hädiska öfvermod, straff, ånger och smärta samt slutliga återförening med sin brud, sedan i ödmjuk bön till Gud han vändt sitt hjerta?. Såsom företrädesvis lyckade och anslående utmärka sig inledningssånsens recitativartade solo med dess af kören folkvisans ton upptagna omqväde: På tängseln blekna de rosor?, derpå följande nelankoliska veka kör af elfvor och skogsån: Midnattsskuggor sväfvent etc. samt varningskören : logrid! Vackra barn!4 — vidare den melodiskt vackra duetten mellan Tjalmar och Ingrid, neckens djupt vemodsulla, klagande solo med vattenandarnes dytert hotande kör jemte dess för harpans ;gendomliga toneftekter beräknade förspel, Itdrottningens och elfvornas förföriskt lockande sång, samt framförallt den skära och uftiga kören af ZBgirs döttrar: Arla vind ! — utan tvivel en melodisk perla, ett litet nästerstycke af fägring, finess och behag — ifvensom den pompösa slutkören: ?Lofprisadt rare Herrans namn?. RE — 1 anledning af den Gaudeliska trupens uppträdande i Göteborg yttrar Ham

7 januari 1865, sida 1

Thumbnail