Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 2

Riksdagsman satt godmodig och gemen och underhöil sig med gamle Audreas på Qvarnebacken, under det Herlog och Erik afvaktande fällde ett ord då och då. Gunerus hjelpte Margreta att ställa med en liten ju!gran för Curl Johan, såsom de hade sett att hundelsmans på Höfdingen hade det, och de sju qvintolken, Högrens-Anna inberäknad, stodo förvånade och sågo på. Kejsarinnan?, som nu för tiden skulle låtsas vara litet mera andäktig än anuat folk, satte sig dock smrt vid spisen, rörde i gröten och lade psalmboken i knäet och näsglasen på nästippen. Ett par gossar från ötre gården höollo lek med Carl-Johan och hela stugan sorlade i tobaksröken, som i en kräitsäck. ?Nå, Andreas ! sude riksdagsman. I är inte dåhg hushållare I, hör jag, som säljer smör hos handelsmun?? Åh, jag pintrar litet till?, sade Andreas, efter vana med ena handen under armhå:an och armbågen vaggande på knäet. Han a, hen, handelsman: se det var inte dåigt, Andreas, se det var riktigt konggult smör, sa han, när jag nu var der uppe på örmiddan; för ee jug hade gått och pinrat länge, mäveta; men så när jag kom lit, så sa han, handelsman, se på Audreas, som har smör, sa han, och det är riktigt -onggult med, fader Andreas! — sa ban...2 Det var väl bra med folk deruppe i dag?? :fbröt Erik, som var litet besvärad af fa. Irens trätalighet. ?Ja, kors! det var fullt, smäckfullt med olk, det var det; — åtminstone då, när jag som der upp, och han, handelsman, sa, se på, fader...? 7Se, vu skall vi ha oss en sup här, säger natmodren?, inföll välvilligt riksdagsman ch lät Herlog slå uti. Kom fram, I Anreua-! Ja, get behöfs slättes inte oi: säte sten unde bänsen. I ber vå ann yrshatt, 1, som jag m ändå äde i Sioesholm 4 ougliga slott. Skål, mång qväll till, gamle mjö! i Tack, men det är stor skam!