Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 2

TATARNES SON. Ur svenska folldkifvet af förf. till Agnes Tell. SJUNDE KAPITLET. Efter en stormig, i snöyra, köld och slask arbetsamt genomsläpad höst, lagade det sig ändtligen till att bli ett vinterklart och vintergreannt julväder. I Prestsätersgårdarne voro alltid tillredeleerna för julen många och stora. Iöfre gården gafs alltid ett större gästabud, det största i grannlaget, fram i julen, och i nedre gården skulle alltid alla, äfven från Öfre gården, mangrannt samlas på sjelfva julgvällen. e begge utbördingarne, Abla och Gunerus, hude aldrig i sin lefnad förr vari: med om sådana förberedelser i ett ordentligt hus. Abla hade vid det laget endast varit ett haltår i den dugliga Prestsätersmeatmodrens tjenst, och ehuru hon med all sin kroppsstyrka och arbetsförhet annars var litet lat, så var allt detta nya och högtidliga nu så roligt, att hon gerna tog i arbetshbjulet med flerdubblad kraft. Hon visade alltid sina glädjeuttryck i ett slags djurisk yra, oeh så sprang hon äfven nu från bakfjölen till bakugnen, der det stora julbaket biänkte, öfverstruket med sirupsvatten, från bakugnen till vedskjulet och deritrån till logen, der den stora loga!mätningen pågick, retades, hamsade och skratfade med karlarne, höll på att få en örtil af Erik, men tog ett hosugt skuit, och skenade med sinslänga steg in i stugun igen, ger hon visste sig 1 säkerhet. Ända intill dess Gunerus Friberg kom till ården, hade hon jemnt hållit echå med Erik. Men som ban vid så många tilliällen visat henne verklig godhjertenhet, höll AA fe ÅA. BB. nr 1 och 2.