Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 2

som tände grenljusen på bordet, der blanka, granna julhögar för en hvar voro uppställda. bestående af bröd af fyra särskilda sorter och olika former, kallade ?kyrkdörrat?, julkusar, ?broar? och ?ess?. I midten tronade den stora betydelsefulla företrädesvis så kallade julkakan? jemte julkorset med qväliens årtal på. På julkakan voro utbakade Adam och Eva med alla paradisets djur, icke ormen förslömmandes, nedhängande från en grofstammad ek; och den kakan vill stor konstfärdighet till att baka, och icke mindre till att grädda, ty i den brinnande ugnen kan läiteligen hela paradiset förgås eller åtminstone sköflas. Ingen av. nan än matmodren sjelf kunde äfventyra er sädan olycka; ty en stor olycka vore de om julkukan ej ville eig, emedan såväl de: som j Ikorset måste ligga orörda säsom en skåderätt på bordet til trettonde, då ce uppbäras på vinden, att i ro hvila till vå ren, den dagen man börjar plöja, då de med lyckönskni gar för god äring, i dricka upplösas och uppå as. Kurppt voro grenljusen tända förr än riks dsgamen och de öfriga trå Ofre Presträrer anlände, allt qviniolket i nya, hemvälc ullklädnivgar, randade eller rutade eft hvars och ens särskildta tycke. Det första man gjorde var att gå laget omkring oc! tacka hvarandra, och en hvar svarade: 7Slh med helsan ! Margreta hade gjort sin kjor tel sundelbrun och lavendelgrå och den såg helt finurhig och förnämlig ut. Ablas kjor tel var i iudigoblått och ponsorödt, storrutad och var en riktig ögonfröjd. Dertil kom att hon hade på sig ett par nya mellaublå ullstrumpor, som bon fått at ma giv; och som hon nu ej kunde komma åt art visa dem för de församlude på aunv: sätt, gick hon bort till spisen, fick sig e töresticka och lyste storskratiörde på si: ijöcka mellaubläsmalben. Att man sllmänt iann det mycket morosamt. faller at sig sjel, ty i bondstugan, då der ej är alltiörmycket bekymmer, tages väl reda på minsta anledning till förlustelse.